Första inlägget
Jag hade igår den sämsta flygresan någonsin. Det räckte inte att jag var
lite krasslig när jag gick på planet på morgonen utan under resan blev
allt värre och jag satt och frös med feber medan de runt omkring mig
svettades. Min stolsgranne var en riktigt tjock tysk medelålders gubbe som
inte stolen räckte till för, utan hans fett välde över till min stol.
Tysken hade också extremt dålig andedräkt och hade nog ingen aning vad
parfym eller deodorant var.
Tyvärr blev det inte bättre av att vi kom fram till Miami. Då fick vi
efter en halvtimme - timme i kö, reda på att vi skulle ha haft ett till
VISA utöver det som vi hade och hela klassen sattes i kö för att komma in
på intervju. Som tur var löste det sig rätt fort när vi fått förklarat att
vi skulle till Gunilla och äntligen kunde vi komma på bussen från
flygplatsen och till Gunilla. Där jag kunde få sova äntligen.
Så nu ligger jag här i sängen och kan inte prata och knappt röra mig på
grund av febern medan de andra laddar för att få gå ut en sväng i Miami.
Som tur är så är jag så trött och seg att jag inte ens hade orkat gå ut
idag och jag nöjer mig rätt bra med att få ligga i min koj och sova.
Kram
27 dagar kvar..
Det är inte alls lång tid kvar nu, man märker att alla skolämnen börjar avsluta inför resan och faktum är att om precis 27 dagar sitter jag på planet till Miami, vilket inte alls känns fel. Idag klockan 12 i Miami ska det vara 23 grader och sol. Kan ju erkänna att det inte känns jättejobbigt att åka iväg från 0 gradigt och vind om man säger så.
Resan kommer alltså att börja i Miami, Florida. Därifrån kommer vi segla den 20 februari och bege oss till Havanna på Kuba, där det kommer vara ännu varmare än i miami, nämligen närmare 30 grader i skuggan. Jag lider verkligen med er som kommer sitta här hemma och huttra ända fram till april. Efter Kuba åker vi vidare till Belize där vi kommer besöka och bo hos mayaindianer under några dagar. Sedan seglar vi vidare till PRogreso i Mexiko och till sist ska vi till Tampa, Florida innan vi återvänder till Miami och åker hem.
Det är otroligt olika länder vi ska besöka denna resan och förutom att det ska bli väldigt skönt med värme och sol så ska det faktiskt bli intressant att möta sånna olika kulturer under tiden.
Denna resan ska jag också försöka uppdatera er med fler bilder än förra, vilket inte blir svårt. Men sist så gick datorn sönder redan när vi var i tyskland och det försvårade det hela ganska mycket.
För att göra er lite mer avundsjuka får ni några bilder från första resan, år 2009.
Skepp ohoj
Alldeles nyss satt jag och tänkte att gud vad skönt, snart är det bara ett halvår kvar till resan, och vad händer då? Jo då flyttar dom den två månader och heltplötsligt var det nästan 9 månader tills det bär av. Förutom att jag längtar jättemycket tills jag får vara ute på det stora blå igen så spelar det egentligen ingen roll. Det kommer vara lite varmare i luften men annars ingen skillnad, och det har väl ingen dött av, eller jo, men mej gör det inget.
Förutom detta går det lite rykten att vi istället för att segla från Santo Domingo på Dominikanska Republiken kanske ska få segla från: MIAMI!, vilket inte gör det hela värre direkt. Vi kommer fortvarande att åka till alla resmål men kanske inte i samma ordning och det är tur för det är inget av dem som jag skulle vilja missa.
Resan går runt i Caribien och mellan Santo Domingo(DomRep.), Belize, Progreso(Mexiko), Tampa(USA) och Havanna(Cuba) var MIAMI ska komma in har jag ingen aning men jag längtar ännu mer nu och såklart är det ännu länge tid kvar.. Jag skriver så fort jag vet något nytt.
Sofia
Till de som har stannat kvar..
Det verkar som att några få har stannat kvar och fortsätter läsa min blogg nu fast att jag inte är ute och seglar längre. Nästa resa börjar den 20:e December och därför ligger jag lite lågt med bloggandet. Eller ja väldigt lågt. Men vem vet när som helst kommer det kanske upp ett litet inlägg i fortsättningen.
Den som lever får se! Trevlig Valborg, Sup inte ihjäl er! ;)
Ojojoj,
Nu blev det sådär lång tid emellan gångerna jag skrev igen, men det är rätt intensivt nu i slutet, fram till i förrgår visste vi inte om vi skulle stanna i portugal eller om vi skulle åka till Cadíz och flyga därifrån. Som många önskat blev det ingen mer segling, vilket är väldigt tur eftersom både befäl och elever är helt utmattade. Vi flyger istället hem från Lissabons flygplats till Landvetter och landar 19:50 på lördag kväll.
På ett sätt ska det bli skönt att komma hem till Sverige igen och kunna prata svenska, äta svenskt och helt enkelt bara känna sig som hemma med alla bekvämligheter som hör till det. Typ, föräldrar som gör mat, städar och diskar. Det finns nog inget som kommer slå det. Det ska också bli himla skönt att kunna gå ut och gå, cykla och träna bort allt man lagt på sig på resan på grund av den sjuk goda maten vi har fått varje dag. Det är nästan konstigt att man inte har lagt på sig mer.. hehe, men rätt tur. Hoppas ni känner igen mig när jag kommer hem...
Lissabon har helt klart varit en av de bästa hamnarna på resan, kanske för att vi inte var så förberedda på det och knappt visste nått om landet innan vi kom hit och att det kom som en räddare i nöden efter tio dagar med spöregn och nästan konstant kuling. Även bortsett från det är det en fantastisk hamn, det är sköna människor överallt, rolig shopping och massa mysiga caféer att chilla på.
Igår var vi ett gäng tjejer som åt på Hard Rock Café här som en liten avslutning på resan och idag avslutade vi lite till med att ta en sväng till Starbuck's efter middagen. Resten av dagen har spenderats på en utflykt upp i bergen där vi kollade på ett gammalt slott och en morisk fästning. Om jag inte har skrivit det än så vill jag bara säga att borgar, grottor och dess like är det tråkigaste jag vet ungefär, bara massa historia och gamlagrejer, men utflykt är väl aldrig fel i och för sig och det var inte så hemskt tråkigt som jag hade tänkt mig. Med roliga människor kan allt bli roligt! Det blir vad man gör det till, allt blir bra bara man har rätt inställning! hade en sann DSG:are sagt.
Imorgon ska jag spendera mina 5 sista timmar i hamn innan det är dags för slutstädning i två dagar och sedan hemresa. Vi får se om jag hinner med att skriva en gång till innan jag är hemma. Annars kan det ju alltid komma upp ett eller annat inlägg efter åt och när den sista resan börjar den 20 december nästa år, kanske jag skriver igen!
Tack och hej, Leverpastej.
Ändrade planer...
För två dagar sedan började skämten om att vi aldrig kommer komma fram till Cadíz. Idag vet vi faktiskt inte om vi ska till Cadíz alls.
I eftermiddags trodde vi fortfarande att vi var på väg till Cadíz, vi fick veta att vi skulle vända båten så att vi kunde komma förbi udden i sydvästra Spanien och vände var vad vi gjorde, inte mindre än tre gånger. JAg vill bara säga att vända en råseglare är inte som att vända bilen direkt eller att vända med en cykel. Att vända en råseglare handlar om ren rå-styrka, hala och dra helt enkelt. Det gäller att vrida om råna som sitter på masterna i takt med att man svänger med rodret så att vinden kan komma in från andra sidan. Mitt i allt detta är det skotning, toppning och annat hårt arbete. Efter detta gånger tre var vi alla helt enkelt rätt utmattade.
Den kvicktänkte kan ju räkna ut att efter TRE helomvändningar så är vi ju på väg i motsatt håll mot det vi kom i från. Vi är nu helt enkelt på väg norröver igen och anledningen till detta fick vi reda på en stund senare.
Vi är på väg till Lissabon, Portugals huvudstad. Eftersom vi i inte kan segla i motvind och bensinen inte kommer räcka till Spanien om vi ska fortsätta åt det hållet får vi helt enkelt tänka om och nu är vi på väg.
Lissabon är huvudstaden i Portugal. Ok, vi har varit i huvudstäder förut, men det var i Karibien. Detta är en storstad, med shopping och massa annat spännande.
Nu kommer vi i alla fram på avsatt dag, om vi sedan ska segla till Cadíz och åka hem som tänkt därifrån eller om vi flyger från Lissabon, det får vi se, och när vi kommer hem, det vet ingen riktigt säkert.
Drömmen om Spanien..
..så heter en bok i bokhyllan här på Gunilla och drömmer är väl det vi får göra som det verkar nu.. Ingen vet när vi kommer fram och folk börjar typ undra om vi kommer hem. Alla dåliga nyheter har avlöst varandra och ingen verkar bry sig längre om vi så kommer fram dagen innan vi åker hem.
På grund av att någon har skickat hem en 8MB fil som har blockerat mailkontakten vet vi inte om vi kan komma in till kaj när vi väl kommer fram till Cadíz. Jag orkar faktiskt inte tänka på det. Det ska bli gött att komma hem..
Ses snart
Lågtryck på Biscaya.
Humöret börjar tryta lite ombord, en del har inte blivit av med sin sjösjuka och andra här har feber, är förkylda och har ont i halsen och vissa är bara allmänt sjuka.
Igår gick allas huvuden i tankar om hemresa och jag riktigt längtade till att komma i hamn på fredag morgon.
Det hade regnat ute sen i förrgår och har blåst kuling två nattvakter i rad. Båda gångerna har det spöregnat och vi har varit tvungna att snabbt klättra upp i riggen för att beslå alla segel. Adrenalinet pumpade båda gångerna men kläderna vägde bly när vi sedan kom ner på däck igen, allt var dyngsurt. Efter vakten känndes det som om jag hade halva biscaya i mina gummistövlar och fötterna är fortfarande helt ömma efter det äventyret. Mitt humör är rätt väderberoende och jag hade världens dipp i det gråa blöta vädret. En höjdpunkt var att en val simmade förbi men annars kan jag faktiskt inte komma på något mer. Efter vakten fick vi nämligen ett dåligt besked till. Vi hade ett extrainsattstormöte där de berättade den hemska nyheten om att vi är på väg mot ett lågtryck och att om vi hamnar i det kommer vi bli två dagar sena, vilket betyder 2 dagar färre i hamn. Många som redan hade varit nere och hade tappat gnistan började gråta. Vädret gjorde inte saken bättre när vi senare skulle på vakt. Regnet stog fortfarande som spön i backen och inga kläder hade torkat. Inte ens mitt underställ hade torkat och det var ändå i torktumlaren. Det blev en deppig vakt, men som tur är var jag navigatör och kunde sitta i navhytten och plugga under hela vakten, denna gången blev det ingen segelbeslagning och vi kunde alla ta det ganska lugnt.
Det var skönt att krypa ner i sin varma säng efteråt och de flesta av mina kläder hade torkat under vakten vilket gjorde att man i alla fall kunde se fram lite mot morgondagens vakt.
Dagen efter när vi purrades (väcktes) trodde jag att jag fortfarande drömde när purraren kom in och sa: ”Det är ganska varmt ute, det räcker med arbetsbyxor och tjocktröja, det har inte regnat på hela vakten och Modo vann med 6-0 mot Frölunda i går kväll”
Kapten berättade sedan att vi hade rundat ett hörn på Portugal och att det var anledningen till förändringen i vädret.
- Nu blir det bara varmare, sa han.
Idag har jag haft en helt perfekt vakt och humöret har varit på topp hela dagen. Det gjorde ingenting att lunchen inte var riktigt lika god som vanligt eller att vi fortfarande riskerar att fastna i lågtrycket. Tänk vad konstigt man kan må, endast beroende av vädret.
3/10-10
Har ni varit med om det.. att man liksom vill göra så massa roliga grejer att man inte kan bestämma sig vad man ska göra först eller välja ut vad man ska göra om man inte hinner. Så var det för mig alldeles nyss. Samtidigt som jag satt och läste ur en rolig bok, vill jag måla, maila, lyssna på Hästpojken och sen kom jag helt plötsligt på att jag skulle skriva ett blogginlägg. Det gäller att ta vara på den lediga tid man får.
Idag var vi lediga från alla lektioner, säkerhetsövningar och möten, och förutom det så är det Söndag. Veckans bästa dag. Dagen börjar med stekfrukost, fortsätter med sötfika och avslutas på kvällen med inget mindre än en grym söndagsmiddag.
Många tog hand om sin lediga tid, pluggade lite eller sov ikapp det de missat. Jag själv kännde att det var dags att göra något roligt, något som inte hade med skola, vakt eller sömn att göra. Så jag gick upp en sväng i byssan och det hela slutade med att jag hjälpte backisarna med sötfikat och rullade 185 chokladbollar och så hade jag spenderat min lediga eftermiddag och tro mej, det var roligt. Tänk dej att du står vi bakmaskinen och häller i kakao så kommer det en våg och plötsligt står du vid ugnen. när båten sedan rullar ner från vågen glider du tillbaka över golvet och plötsligt står du vid spisen istället i andra sidan av köket. Det tog lite längre tid än det hade kunnat ta helt enkelt, men gud vad roligt vi hade. Kocken spelade in musikvideo med kapten och överblivna laxbitar rullade över golvet. Som jag sa, det händer något roligt varje dag..
En Valig dag på Gunilla.
Det är nästan så jag ska göra detta till en vana. detta är fjärde gången i rad som jag lägger mej efter vakten och skriver lite. Visst är det konstigt att det alltid finns något att skriva om, men tro det eller ej, alla tio dagarna kommer vara speciella, trots att vi pluggar, äter, går på vakt och sover precis som vanligt. '
idag är var en vanlig dag här på Gunilla. Mitt under vakten simmade nämligen två valar upp ungefär femtio meter från båten. Vad det var för valar kan jag inte riktigt säga, eftersom jag inte är någon vallexpert, men de var ganska stora faktiskt och sprutade vatten ur ryggen precis som valar ska göra. Det borde finnas en "the big five" även till sjöss kan man tycka. Fem djur som man bara måste se när man seglar. Valar hade nog varit med där i så fall, för övrigt har vi under våra båda resor även sett delfiner, men dessa är vardagsmat nu för tiden. Det blir inga stormningar till relingen när någon ser dem hoppa i fören. Det händer så ofta nu för tiden. På förra resan lyckades vi även se havssköldpaddor som flöt förbi och Stim med flygfisk där ibland en och annan lyckades ta sig upp på däck.
Trots att valarna idag gjorde att det rös i hela kroppen på mig så måste jag nog säga att det var mycket fräckare förra året när det mitt under stormötet stack upp två späckhuggare ur vattnet, det är rätt svårslaget faktiskt.
På vakten fick vi även det perfekta vädret. Vinden var i lagom rätt riktning för att vi skulle kunna segla. Det blåste runt 20 s/m, dyningar på runt 6-8 m rullade in från sidan och solen lös sådär lagom mycket. När jag tänkte på det kännde jag lyckan sprida sig i kroppen. Det är såhär det ska vara..
vind
För drygt en timme sedan seglade vi rakt mot Canada/Island.Innan vakten var det som att bestiga ett berg på väg till toaletterna och man höll på att ramla ur sängen om man inte parrerade rätt.
Detta var på grund av vinden, vi hade inte i åtanke att ta oss hela vägen dit, men för att komma framåt över huvud taget var vi tvungna att segla med vinden lite istället för mot den. Annars hade vi inte rört oss ur fläcken och nån stans måste vi ju komma.
På ett kick vände dock vinden och vi gjorde likadant vilket gör att mitt framför oss ligger nu Spanien, och Cadiz, hoppas vi. Nu ligger jag istället intryckt mot väggen i min koj och det där med att ramla ur är inget problem längre och jag ramlade nästan in på toa.
Det ska bli skönt med lite mildare väder och att istället för att gå runt i underställ, vilke vi gjort även i hamn, kunna gå i långklänning eller jeans och inte frysa. Förra året låg folk till och med på stränderna och solade massa innan de åkte hem till kalla Sverige.
Trots att jag längtar hem till ´Sverige och till varma eller i alla fall varmare Spanien så känns det rätt gött att vara här. Jag måste säga att jag är ganska nöjd med att vaggas till sömn varje kväll, att få pannkakor varje torsdag och att styra Gunilla med vinden i håret.
Jag älskar att segla..
Ju latare man är desto mer kreativ blir man
Visst är det underbart när människor jobbar för andra, när en del människor bara följer med i flowet och helst gör så lite som möjligt medan andra tar grovjobbet för att bli klara?
Visst är det underbart att när folk spyr härs och tvärs, har ont i magen och ändå anser sig friska nog att flamsa runt, dock inte stå stilla på postvakt?
Visst är det underbart att människor ens kan med att klaga på att folk inte arbetar när de själva inte rör ett finger.
Visst är det underbart när någon ligger in under diskmaskinen och rensar ett vattenlås. När en annan inte ens kan ta ut soporna.
Men jag är inte bitter. För att något ska bli som man har tänkt sig på den här båten krävs det att du gör det själv. För att du ska få rent diskade tallrika måste du göra rent diskmaskinen själv och för att soporna ska bli tömda krävs det att det är du som tömmer dem. Här gör vi allt vi kan för att inte göra något. Allt arbetande gör oss lata.Varje ledig stund tas till vara på för vila och man gör allt för att slippa röra ett finger.
Om man behöver se sig i spegeln, ligger kameran närmre.
Om man behöver en penna, delar man hellre med kompisen än att gå och hämta.
Om man glömt datorn på golvet nedanför överslafen i kojen, hänger man sig hellre ner än att klättra.
Om man vill ha en kopp té, jaa.. då kanske nån annan ska upp till byssan ändå..?
Varför Dammsuga när jag kan damma.
Varför fika i en kvart när jag kan fika i en halvtimme.
Det känns ju som om vi skulle bli starka av att gå här, med dagar kantade av segelsättning och trosshalning. men energin vi samlat använder vi på vakttiderna och går runt som zombies resten av tiden.
Varför göra något för någon annan liksom? Det gynnar ju inte mej, det känns som de flesta resonerar ungefär så just nu. Till DSG:arnas motto: ”Tillsammans är vi starka” kan man lägga till ”men i ensamheten är vi lata”. Man behöver väl inte undra varför det luktar i byssan, när togs senast vattenlåset under kylen? Det är ju ändå någon som ska ta det imorgon..
Grattis ni är nu bekanta med uttrycket Bitter Backis!
sanden rinner ut..
Det är så nära att man räknar ner i huvudet nu. I morse lämnade vi Irland och framför oss har vi den sista sjöresan på 10 dagar över Biscaya. Den längsta på hela resan och antagligen den med mest sjösjuka, vad jag har förstått ska det vara stora vågor oh ganska stormigt här. Förra året drabbades de av en tropisk storm just på detta sjöbenet, Man kan ju fråga sig hur den hittade hit.. Vissa av oss är lite nervösa inför spyor och sjösjuka, men jag måste säga att jag är jätte-taggad. Jag ser verkligen fram emot att stå uppe på råna och känna vinden blåsa i håret samtidigt som Gunilla dyker i vågorna och vi tar oss fram över öppet hav. Om du frågar mej finns det inget bättre, man känner sig så fri och denna resan hardet nästan kännts som om vi är instängda när vi ser massa andra båtar hela tiden och måste tänka på väjningsmanövrar och liknande.
Det är sjukt hur trött man blir så fort vi börjar röra oss i vågorna. Jag hinner knappt till kojen innan jag däckar ihop så att somna är inget problem, det värsta är väl att hitta tid att sova på om man nu vill det. Men sova kan man ju göra hemma. Det är nämligen inte mer än 17 dagar kvar på vår resa, helt sanslöst, det är ju så att man blir stressad. Man vill nästan springa upp på vakt för att hinna göra alla roliga grejer innan flyget hem, fast det har antagligen ändrats om nån frågar igen om 9 dagar då tror jag alla mina tankar är på min andra favorithobby..
Om jag säger Irland, vad tänker du på då?
Jag såg framför mej stora gröna kullar med hästar springandes på den, nån sjö, kohagar och en liten by kanske med en gata kantad av pubar. En drömbild kan man tänka sig, men tro det eller ej, precis så ser det ut. Man behöver inte åka alls långt för att se allt detta.
I byn, som egentligen är en stad, faktiskt Irlands näst största och inte liten alls, finns det gator där det ligger tre, fyra, fem pubbar på rad. Alla med en Guinnies skylt utanför dörren och med blommor planterade i blomsterlådor utanför fönstren. Man behöver inte åka långt alls för att se en skymt av naturen, det räcker med en tur med buss på typ fem minuter så är du ute på landet, landet med de gröna kullarna och alla djur. Hagarna är kantade av träd och där står hästar, kor och får och betar försiktigt.
Alla Irländare har Ölmage också, vilket man kan förstå eftersom de har så många pubar, fast det är faktiskt sorgligt när man ser killar i 25års åldern som redan har skaffat sej en kagge. ¨
Självklart har vi besökt en pub här i Irland, det är ju ett måste när man är här, jag har till och med hunnit med tre stycken. Vi har dock bara druckit alkoholfri öl eftersom vi har en alkoholpolicy på båten. Stämningen på pubarna var ändå det vi var ute efter.
Idag har jag också hunnit med att rida över de Irländska kullarna. Vi åkte på utflykt till en stad som heter Kinsale och ligger på kusten, där hade vi eftermiddagen ledig och vi var ett gäng på 24 personer som var sugna på att rida och ringde till ett stall. Det var helt fantastiskt roligt, folk som aldrig suttit på en häst travade runt i manegen inne i stallet och också ute på de gröna kullarna.
Det är sjukt vad mycket kul man kan hitta på!
Efter en nattvakt..
Mina händer ömmar, jag upptäckte precis att den ena är svullen och fingrarna ser ut som korvar, Jag har träningsvärk i ryggen och fryser om fötterna.. men det är helt fantastiskt ändå. Trots att jag går upp klockan 03.30 varje natt så känns det som att jag inte kunde vara på någon bättre plats än just Gunilla för tillfället.
Nattens vakt var precis som en vakt ska vara men med lite extra krydda. Det rullade extra mycket. Vi hade vinden i perfekt riktning och seglade i ungefär sex knop. Vi började med att ta ner två segel och beslå dessa.
En tjej blev så svettig efter det att hon gick runt i trosor och t-shirt på fikat klockan fem. Till detta vill jag bara tilläga att utomhus så går vi runt i seglarställ, underställ, extra underställ, några fleecetröjor vantar och mössor. "Jag svettas till och med här" sa hon och pekade på underläppen.
Senare han vi även med att kolla på några delfiner som lekte längs skrovet på båten och hoppade fint.
Marelden hittade upp på däck med vattnet och det såg ut som att det var något lysande som kröp på däck.
Våran styrman blev kontaktade av ett fartyg som skulle ligga någon stans runt om oss och var omannövrerbart och utan fungerande lanternor. Något som gjorde det hela ännu mer soännande var att våran radar är trasig och denna båten inte hade någon AIS så att vi kunde se den på det digitala sjökortet. Mitt i den smärre paniken kom det också en kraftig regnskur som skymmde sikten och gjorde att vi knappt såg någonting, så alla fick ställa sig och hålla utkik efter den mystiska båten.
Efter regnskuren hann vi med att trimma lite segel, vilket betyder att man ställer dem så att vinden tar bättre i dem, innan det var dags att gå och äta frukost innan läggdags.
Ikväll har vi beräknat att ankra utanför Cork på Irland och imorgon bitti ska vi puttra in i hamnen för att sedan upptäcka ännu en stad. Denna gången blir det gröna kullar, ridning och såklart lite shopping. ja... och plugga var det också..
Så nu ligger jag här i min koj och ska alldeles strax sova.. Klockan är 08:45, men det känns inte alls konstigt att sova nu. Faktum är att jag håller på och somna typ.
20/9-10
Irländska sjön, Jag vet inte ens om vi har kommit dit än, vi kanske fortfarande är i Engelska kanalen. Fast det känns i alla fall som vi är där, som jag tänker mej att det ska vara i alla fall. Vi har motvind och går på motor. Det blåser kallt och vinden är gnaska stark och som grädde på moset så är det jättestora dyningar som går rakt emot oss. Vi har fått sätta upp nät på sidorna av båten för att skydda från att någon skulle falla över bord, elevtrålar kallas dem. Folk som aldrig spytt av sjösjuka förr ligger över relingen och hulkar sig. Jag kännde av sjösjukan nu lite innan jag gick och la mej men det känns bättre nu. Jag har vant mej och detta sjöbenet går jag inte på några "droger" alls.
I början av våran vakt idag seglade vi men sedan skulle vi ändra kursen och kunde därför inte segla längre och därför blev det även lite klättring i det fantastiska vädret. För faktiskt även om det kanske inte framgår så är det den här sortens seglingsväder som jag gillar bäst, om bara vinden kunde gå åt motsatt håll så att det faktiskt hade blivit någon segling och inte motorn hade stört min nattsömn hade allt varit perfekt.
I alla fall så var jag uppe i masten med min hyttkompis förut. Vi beslog två råsegel och i början gick det bra, efter en stunds hängande över rå:et kännde jag dock att sötfikat från en timme tidigare började krypa uppåt i halsen, men jag klarade mej som tur var. Min hyttkompis som var på rå:et över mig mådde dock lite sämre, fick jag veta efteråt. Hennes spya hade krypit ända upp i munnen när hon stog precis över mig, som tur var bestämmde hon sig för att svälja denna som annars hade hamnat i huvet på mej. Kanske är bra för håret? Vi åt ju ägg till frukost..och det ska ju vara bra..
Cherbourg
Första intrycket: Grått, tråkigt, alkisar och grått..
Med ett dåligt första intryck gick vi igår ut på stan efter att ha lagt till i hamnen i Cherbourg. Jag had inte alls några högre förväntningar på stan eftersom jag bara hört att staden skulle vara tråkig. Det visade den sig tyvärr också vara. Något riktigt centrum gick det kanppt att hitta. Allt var bara charkuterier, crepérier och några få klädaffärer, men så är väl frankrike också ett matland av vad jag har hört. Det finns så mycket man skulle kunna uppleva här, grodlår, sniglar, musslor och annat skojigt men tyvärr lockar inte det mej och efter Lübeck och Portsmouth som är två rätt stora städer så var detta helt enkelt ett stort minus. Så igår efter turen på stan hade jag inget intresse alls av att gå ut igen efter middagen. På kvällen var jag alltså hemma på båten där vi kollade på en film allihopa vilket var himla mysigt.
Imorse efter frukosten och uppställningen gick jag helt enkelt ner och la mej i sängen för att sova vidare istället för att gå ut på stan, jag nästan missade lunchen när jag sov men han upp i sista sekun innan all mat var bortplockad. Efter middan blev jag sedan medtvingad ut på stadens gator. Denna gången för att besöka ett supermarket som låg ganska nära båten. På supermarket kläcktes idén om en picknick i en park nära som folk hade sagt varit så mysig och jag blev genast peppad, för förutom grodlår och sniglar finns det ju för övrig massa smarrigt i Frankrike man kan ju till exempel ät crépes, spännande kakor och maränger här. Det slutade med att vi köpte med oss en typisk franks baguette, kex och några goda mögelosta som vi tog med oss och sedan satte vi oss i parken för att fika med, tyvärr var alla fyra tjejer som var med på picknicken ostälskare och de goda ostarna försvann i ett nafs, men mysigt hade vi och Cherbourg blev lite roligare i mina ögon.
utbrännd
Portsmouth har gjort mig utbrännd jag orkar inte röra ett finger och ligger just nu och lyssnar på motorn som brummar från maskinrummet tänkandes på vilan jag ska få tills jag kommer fram till Cherbourg, 16 timmar - 8 timmars vakt - 1 timmes lektion = 5 timm. Tyvärr är det all tid det ska ta och ingen hinner ju bli utvilad på den tiden. Alltså, blir det direkt ut i shoppingen imorgon igen vilket betyder att dessa två hamnarna nästan smälter ihop till en enda lång hamntid.
Vi har nu bytt vakt och från och med idag har jag istället för 12-4 vakten nu 4-8, mördarvakten om du frågar mig. Det är inte min favorit att gå upp klockan 4 på morgonen och det är ju min normala läggdagstid.
Många är ute och kollar när vi lämnar hamnen men själv ligger jag i kojen. Det gäller ju att ta vara på sin tid och ladda upp batterierna innan det är dags för ännu lite shopping och pluggning i Cherbourg men man kanske kan få lite vila där?
Lite bilder från resan, so far..
Angående bilder
Jag har förstått att många av er skulle vilja se fler bilder, det skulle jag cokså faktiskt, men saken är den att vi inte har internet när vi seglar och inläggen mailar jag bara till min kompis via satelit och hon lägger in dem sen.. men när jag har tid och är i hamn ska jag försöka .. om jag hinner kommer det upp ett par inom några minuter..
