One night in..
(okej jag har inte läst igenom ingen tid till det...)
Hayling Island. 30 minuter med bil från Portsmouth center. Där spenerade jag och en klasskompis natten. Vi blev inackorderade hos en familj på Green Lane, Hayling Island med tre hundar, och fyra barn.
Innan blev vi varnade om att komma till en kaotisk familj och att familjen kanske skulle vara lite sena att hämta oss på skolan.
Själva besöket började med en halvtimmes bilresa och fortsatte sedan med snabb middag innan vi gick på våran värds kompis teaterföreställning. Det visade senare sig mer vara en dejt, vilket vi märkte när han och en tjejkompis som också var där började hänga lite på varandra. En smula pinsamhet men ingen kan se det i mörkret..
Efter teatern åkte vi hem och möttes av två nybäddade sängar, varav en var dubbelsäng och det slutade med att vi båda somnade gott i denna sjuka sängen. När vi vaknade på morgonen var det som att ligga mitt i himmelriket på det mjukaste moln du kan tänka dej. Helt fantastiskt att kunna bre ut dig allt vad du kan och ändå inte nå väggarna. Ganska mycket skönare än att ligga i kojen som är så smal att armbågarna slår i var sin sida. Synd bara att vi inte vaggades till sömn som på Gunilla. Omställningen var dock himla skön..
Fish and chips, starbucks, afternoon tea, english breakfast, röda bussar och telefonhytter.
Portsmouth är en liten verision av det jag alltid föreställt mig som London. Här är himla bra shopping; Skor, väskor, smycken och kläder allt liksom lockas till en som en drog ungefär. Klänningar, skor, byxor, t-shirts. Allt är verkligen snyggt.
Men så ser man alla britter och bara undrar vad de hittar alla de fula kläderna som de själva faktiskt har på sig. Priimarkt som har några av de billigaste kläderna har inte ens så fula kläder som människorna har på sig. Inte konstigt att de snygga kläderna finns kvar på rean, ingen av de köper ju dem.
Alla ungdomar här går runt i leggins, precis som svenska ungdomar men till skillnad från de svenska ungdomarna som matchar med tunikor eller i alla fall ett längre linne har nämligen de brittiska ungdomar en luftig magtröja till sina leggins. Vilket är helt sjukt fult, tänk er resoren som skär in i midjan. Det värsta jag såg var en tjej som hade ett skärp runt rumpan på sina leggins och en magtröja till detta. Modestandarden måste vara större i London är här.
Hälften av Britterna ser ut som om de äter fish and chips till frukost och sedan fortsätter med lite godis och kanske donken till lunch.. osv. Och vem vet, det kanske är det som gör att de inte får på sej de snyggare kläderna, nått fel är det i alla fall men gött för oss...
All min rädsla försvann när du sakta tog min hand, Någonstans emellan Dover-Calais..
Inatt blev vi purrade (väckta) klockan 03:30 och fick höra att vi seglade mellan Dover och Calais vilket tydligen skulle vara jättevackert.
Av någon anledning föreställde jag mig att vi försiktigt skulle segla fram under vita höga lysande klippor, vilket inte alls var det jag såg..
Det som var så fantastiskt vackert var inte klipporna, faktiskt så var vi så långt bort från land att det enda vi såg var lampor. Vilka tydligen var det jättevackra. Med lite besvikenhet gick vi i alla fall på vakt och spenderade denna med att göra ögonsplitsar klättra lite och brassa om seglen. Ännu lite träningsvärk vilket betyder muskler.
Just nu ligger vi utanför Portsmouth i södra England. Vi har ankrat och väntar bara på att få komma in till vår plats imorgon och.. det är en himla fin plats i den här hamnen. I stort sett i hamnen ligger i alla fall ett stort köpcenter och England som shoppingland är inte särsklit dåligt heller..
5 september 2010
När man står på 30 meters höjd över havet och man inte kan se land någon stans, då gäller det att tänka så lite som möjligt.
Tyvärr är nog inte det min starkaste sida. Ungefär en gång varannan minut tänker jag ut ett dödscenario som skulle kunna hända om jag skulle trampa snett eller tappa taget. När det tänkta dödscenariot är klart.. Då tänker jag istället ut hur jag ska ramla eller var jag ska sikta för att ha störst chans att överleva fallet på 30 meter. Det ända man kan göra är väl kanske att sikta på vattnet och försöka landa mjukt, problemet är bara att ofta så ingår det i scenariot att jag knäcker ryggen på ett skot som ligger i vägen för min uttänkta fallväg...
Nu kanske det låter som jag utmanar ödet varje dag när jag klättrar upp i riggen men det är faktiskt inte så farligt som man kan tro. Utan säkerheten hade jag nog aldrig klättrat upp om jag inte kännt mej säker eftersom jag fått ärva höjdrädsla av min pappa, men den är snart borta. Har man tid på sig och bara orkar så kan man nämligen säkra sig med selen hela vägen upp och faktiskt sitta fast hela tiden när man klättrar, hur logiskt det nu låter. Men det är verkligen helt fantastiskt att vara där uppe. En upplevelse man inte bör missa, tänkt dej att med en frisk bris i håret och med solen i ansiktet kunna se 11 sjömil bort, ungefär 21'110 meter, 21 kilometer å jah 2,1mil bortåt. Vilket är en tredjedel av sträckan mellan öckerö och skagen ungefär. Visst var det roligt att klättra även förra resan men hur roligt är det att bara se hav runt omkring sej. Det är en smula mer roande att kolla på oljeplattformar, lastfartyg och stenafärjor och har man tur kanske en och annan liten segelbåt.
försenat inlägg - 28/8-10
År 1957 drabbades ett tyskt skolfartyg av en orkan utanför Belize i Sydamerika. Masterna bröts och båten välte och la sej på skrovsidan innan den började sjunka. Ända till morgonen stog människor på båtens akter för att undvika vattnet. 76 timmar efter att skeppet sjönk gick endast två båtar att hitta och av de 86 passagerarna överlevde bara sex stycken. En av de hittade livbåtarna finns här i en kyrka i Lübeck och varje gång ett skolfartyg besöker staden, lämnar man som en liten cermoni en krans och har en minnesstund för alla de som har omkommit ute på havet.
Imorse purradades vi och klockan 7 precis som vanligt och efter uppställningenen hade vi en liten paus innan vi samlades på kajen för att gå på ett led längs gatan upp till kyrkan. Väl uppe möttes vi av en präst som ledde oss in i kyrkan. Prästen pratade en kort stund och sedan hade vi en tyst minut runt Pamir 2 som livbåten hette. Efteråt kunde man gå runt och kolla på information och en modell på båten. Det fanns även ett brev som var skrivet av den enda överlevaren som hittades i Pamir 2 där han beskrev precis hur allt hade gått till under orkanen och dagarna i båten när många människor hade dött. Tanken att stå vid en båt där flera människor mist livet och som har varit en del av en sådan stor händelse känns helt otroligt hemskt det får en verkligen att förstå att livet inte är ett dans på rosor utan att sådant kan hända vem som helst. Det gäller att ta vara på dagen.
Vissa tog kanske det hela lite mer på allvar än andra och tre anonyma tjejer gick ut efter cermonin och fikade resten av dagen. Glass, Crépes, Tårta och Marsipan... Man lever ju trots allt bara en gång, och gott var det!
Sofia Nordin, Midskepps.
Att äta sig genom Lübeck
Man hörde mycket att maten skulle vara mycket godare på andra resan än på första och att man skulle gå upp ännu mer i vikt nu än på den förra och så sannt så sannt, jag kan inte komma på en enda dag förutom sjömannsbiffen som inte varit enormt god.
Fast det är inte bara maten ombord som är lockande. till skillnad från resa ett är den tropiska frukten och de spännande nötterna utbytta mot marsipan, glass, choklad, fish & chips, våfflor, hamburgare pizza.. ja jag kan fortsätta ett tag till...
Tre flickor gick en dag ut på stan i alla fall, två av dem hade godislöfte, och en ja hon åt upp sig inför sjösjuka. Ni kanske förstår hur det ska sluta.. Det började med en fika efter maten, en tårtbit och en koppkaffe på eftermiddagen.. Marsipan och valnötstårta med chokladöverdrag och ganska lik prinsesstårta, lite senare på dagen hittade de den fantastiska "spaghettiglassen"´, egentlígen helt´vanlig glass men som var utpressad ur en sil så att den såg ut precis som spaghetti. efterdetta gjordes ett besök på marsipanbutiken där de fanns så mycket marsipan att om det bara hade haft pengarna så hade det nog köpt en hel del. fast en liten smakbit fick de ha i alla fall. De bestämmde sig för att gå mot båten, men mätta och kanske en smula illamående fick de syn på crépes med nutella, som såg ut precis som de de åt på kap verde för cirka ett år sedan. Illamåendet försvann för en sekund och utan förstånd gick de och köpte sig en att dela på. Man kan ju tillägga då att det kanske var tur att de inte köpte en var i alla fall..
På väg hem kom det dåliga samvetet och alla tre eller ah, två av dem ¨mådde riktigt dåligt och ångrade sig så enormt... medan den tredje.. gick in på mc donalds och köpte sig en liten pommes... och efter detta bar de sig alla tre av mot båten för middag.. Mums.
Mailen
Under tiden vi låg i Lübeck hände det mest fasansfulla som kunde hända. våran älskade maskinist lyckades slå ut all mailkontakt med om världen genom att trycka på en endaste knapp. Denna knappen gjorde alltså att alla kärlek vi tidigare visat vår maskinist försvann som på ett ögonblick. Och att han sedan förklarade att han faktiskt inte är en it tekniker utan en vanlig maskinist och att han inte kunde garantera att mailen faktiskt ska fungera under resten av resan. utbröt ett mindre kaos...
Nu verkar det i alla fall som att mailen är igång och folks nedåtböjda munngipor har börjat mjukna lite..
Surfare och luffare
Lübeck Lübeck, jaja, bitte, danske schön.
Den här dagen spenderade jag ombord på Gunilla. Jag var landgångsvakt och befann mej vid landgången från klockan 8:00 till 19:30 med paus för lunch middag och fikor. I morse tänkte man att det skulle bli en lååång dag med massa dötid men redan på förmiddagen började vi tre landgånsvakter göra makramé, ett nytt ord jag lärt mej idag. Det är när man knyter armband och grejer av fina trådar, vi använder kabelgarn. Typ kardeler ur ett rep. Armbanden är helt repfärgade och sticks, men det är roande att knyta dom i alla fall. På lunchen fick vi besök av två gamla DSG treor som tar sig genom Europa med sin folkabuss för att Surfa i Spanien. Till lunch fick vi sjömannsbiff, ge mej aldrig det. Det är nog det äckligaste jag vet. Fy. Senare på eftermiddagen hade två klasskamrater raggat upp två killar som cyklar genom europa och försörjer sig på att spela musik. Som luffaren i Rasmus på luffen typ. De ställde sig neranför landgången och började spela på en ukulele sjunga lite, efter ett tag tog de upp en gitarr och då fick våran kock Paul syn på dem. Hans ögon lyste och snabbt skyndade han sig att hämta sitt munspel och gick ut på kajen och spelade musik. En helt sjuk dag i verkliga livet men allt kan hända på Gunillas resor..
Imorgon fortsäter shoppingen i alla fall. Pusspuss
Rådhuset i Lübeck
Ja det kommer ett till.. Jag kände inte att jag kunde lägga ihop ett shoppinginlägg med ett politik inlägg.
I samhällskunskapen ska vi göra ett arbet inom Politik, Media eller Ekonomi och sedan välja en Eu-fråga inom det som vi ska undersöka i de olika länderna. Jag valde politik och frågan om invandring.
Eftersom Lübeck är den första hamnen har inget förbereds och idag gav vi i politikgruppen oss ut på jakt efte´r politiker att fråga grejer, Det kanske inte låter så intressant alls men saken är den att ag blev helt exalterad politikern vi pratade med hade svar på precis allt och när vi var klara visade han oss gratis runt i hela rådhuset även där inte turister fick vara egentligen. vi gick precis utanför borgmästarens kontor och fick kolla i massa fräcka rum där saker bestämmdes. I slutet visade han oss till ett gammalt domstolsrum där det var helt sjukt fint. det var rokokåstil och mönster i taket å jättefina målningar på väggarna till skillnad från resten av huset där det var gothisk stil. Med massa ansikten inkarvade och drakar oh konstiga gubbar. Helt fantastiskt faktiskt. När jag sedan gick ut och hade haft en politisk diskussion med en politiker i lübeck och fått se en helt sjukt cool byggnad. Mina händer skakade och jag ville egentligen inte gå därifrån. Jag vill tillbaks.
Just det, plugg det är mitt andra intresse..
shopping utomlands
Näst efter segling, är ju mitt största intresse shopping. Eller.. jag får väl avslöja att segling inte är ett av mina största intressen även om det börjar ta sig uppåt. I alla fall så ligger shopping som är långt över seglingen på en av de högsta platserna. Shopping, sol och bad ligger bland de högsta "materiella" sakerna. Vilket betyder att om jag hade föds i en mulen, avlägsen alpby i norge, om det nu finns sånna, långt upp i bergen i alla fall så hade jag inte mått så himla bra. Jag vet inte ens om jag hade åkt dit utan tvång. Utan solen hade inte atlantsseglingen förra året varit så rolig heller skulle jag tro. Även om jag hela tiden var påväg mot ett paradis i Karibien där alla tre faktorerna faktiskt fanns.
Efter tre dagar till sjöss så sög det helt enkelt ordentligt i shoppingtarmen. Nästan så att jag drömde om klädaffärer, så att anlända till lübeck var helt fantastiskt. Tänk er tanken att kunna strosa på kullerstensgator och se klädbutiker som veromoda och hm.. och ja alla de tyska affärerna. Tråkigt kanske ni tänker jag kommer till en helt ny stad oh väljer att gå in på hm som första affär. Men snacka om att det var roligt i alla fall. Jag gick in för att köpa ett vitt baslinne eftersom jag har förlagt eller glömt mitt linne hemma. Men väl inne var det helt fantastiskt. Vissa Kläder som fanns i sommarens gardenkollektion och tog slut på några dagar, fanns fortfarande kvar och det fanns flera plagg som jag aldrig ens sett förut. (det var inte höstens). Då kom jag å tänka på att jag faktiskt brukar tänka samma sa när ja besöker andra städer i sverige för där är samma sak. Det är helt fantastiskt att hitta kläderna som tog slut på ett kick hemma och kunna köpa dem här.
Fast, när jag kom ut hade jag ändå bara påsen med det vita linnet
100823
Ich habe eine blau fische.. (Ursäkta stavningen) men det är i stort sett det enda ja kan säga på tyska. På knappt två dygn har vi alltså tagit oss från Björnhuvudet till Lubecker Bucht, Poäng till mej, Två ord till men frågan är om man kan klara sig på 7 ord.
Våran beräknade ankomstdag är på onsdag men vi har som sagt redan anlänt eftersom vi skyndat oss hit på grund av väder. I kväll ska det nämligen börja blåsa, inte mindre än 22 sekundmeter och vi har därför skyndat oss hit och lagt oss i lä i bukten.
Vi har planerat att ligga här till på onsdag morgon och sen kommer vi att segla in i Lübecks hamn.
Vi har varit ombord snart tre dagar och redan har man börjat ta vara på tiden när man får sova. Så fort man får en ledig tid ligger man i kojen med hörlurar i öronen och tar vara på tiden med vila. Sova middag 2 gånger om dagen det är inte fel. Dagarna handlar helt enkelt om att äta, sova och arbeta... Ja det kommer man tyvärr inte ifrån.
Schyss, Sofia
(Poäng igen, 8 ord. Det börjar arta sig)
Luring
Igår började seglingen mot Lübeck. Skämt, Vi är i stort sett fortfarande hemma. Från båten ser man både Öckerö kyrka och älvsborgsbron och helt okontaktbara är vi verkligen inte. Vi ligger utanför Rivö. Igår hade vi till exempel internetuppkoppling och mobiltelefonen har fortfarande full täckning vilket den kommer fortsätta ha ett bra tag. Så länge man är uppe på däck är det alltså inget problem att ringa hem.
I sekunden vi lämnade Björnhuvet igår startade jag och Klara ett godislöfte. 2 minuter senare öppnade jag en present från Hanna, innehållande en påse marsmallows och fyra kexchoklader. Efter det hävdes godislöftet, men bara i undantag för kexchokladen.
Min underbara vän Lisa skickade med mej ett snyggalbum som orsakade en del kalabalik. När jag kommit till andra sidan i albumet hördes ett högt tjejskrik från mej och Klara vilket gjorde att Klara fick springa iväg och berätta att inget hade hänt förutom att två tjejer fått vad de för dagen behövde.
Idag har jag fått mitt skeppsnummer: 38, vilket innebär att jag har mailadressen:
[email protected] hör gärna av dej.
Precis nu hördes motorn brumma igång och inom en liten stund sätter vi fart mot Lübeck.
Pusshej
Det är dags!
Nu är sommarlovet slut och veckor av förberedning är äntligen över. Eller ja, enligt mina klasskompisar. JAg själv köpta min seglarjacka så sent som idag och all min packning ligger i högar runt hela mitt rum. En del har redan flyttat in på gunilla och för dem har restan nästan börjat. Medan jag känner en känsla i magen som är en blandning av stress och förväntan inför vårat andra äventyr på Öckerö Gymnasieskola.
Jag kommer blogga genom hela resan från båten så att ni där hemma ska ha lite koll på vad som händer och vad jag hittar på runt om i Europa som vi besöker denna gången och så slipper jag ju skriva om det tilla alla där hemma. Jag hoppas att många av er kommer följa med här och att det blir lika roligt för er att läsa som jag kommer ha det.
Imorgon klockan 17:00 seglar jag från Björnhuvudet på Öckerö och jag hoppas att ni är där vid fyratiden och kramar mej innan ni vinkar hejdå för två månader fram över.
Sofia
Välkommen till min nya blogg!
