.

Idag är det Påskafton och den firas till sjöss. Tyvärr är det inte mycket
som gör det till en speciell dag här ombord. Men vi får påskmat till lunch
och igår fick alla ombord varsitt påskägg med godis och det får man ju
säga att det inte är fy skam.

Vi är inne på det sista sjöbenet och allt flyter på. Vi sätter segel,
bärgar segel, klättrar upp och beslår lite och städar. Allt för att vi ska
komma fram i tid och då ha städat så mycket som möjligt innan så att vi
ska hinna med att gå runt lite i hamn förutom att packa och städa. Till
Miami anländer vi på tisdag morgon och stannar där till fredag när vi åker
hem till Sverige igen och landar på landvetter mitt på lördagen.

Det är blandade känslor här ombord. Självklart saknar man vänner och
familj som är kvar där hemma och inte minst svenskt godis och mat, men man
kan inte sluta tänka på att detta är den sista resan vi har tillsammans
och att om nästan precis två månader tar vi alla studenten.
Som både är på gott och ont.

Nä jag ska inte ljuga det ska bli riktigt skönt att komma hem och kunna
göra alla de saker som jag saknar: köra bil, äta Marabou, dricka mjölk,
äta saltat riktigt smör, kunna ta en promenad och lägga sig i en soffa och
zappa runt bland kanalerna.

Antagligen borde jag väl skriva ihop en helt otrolig historia om något
sjukt som jag hittar på att det hänt här eftersom det idag är alla skämts
nationaldag, men sanningen är att jag inte riktigt vet vad det skulle
vara. Sanningen är dock att allt jag varit med om idag faktiskt känns som
att det inte är sant om jag ska vara ärlig. Jag trodde aldrig att jag när
jag började på den här skolan skulle få vara med om fantastiska saker allt
det som jag nu har hunnit med här i Tampa.

Under veckan har jag redan hunnit besöka det största shopping-mallet två
gånger på de två dagar som jag har varit ledig och fått gå iland, Igår var
vi också på en riktig Senior Prom som minst sagt kan beskrivas som helt
otrolig och inte minst intressant och idag har jag fått flytta in en
väldigt trevlig Amerikansk familj.

Min värdsyster och hennes kompis kom och hämtade mig med egen bil utanför
Gunilla runt klockan fyra i eftermiddags och tog mig med på en åktur på en
30 minuter åktur ut till huset i området ”Villa Rosa”. Väl framme möttes
jag av min värdmamma, lillebror och pappa som välkomnade mig hem till dem
och bad mig att känna mig som hemma. ”Villa Rosa” var så typiskt
amerikanskt jag kunde tänka mig. Husen var av precis samma design och bar
färgen och husnumren kunde hjälpa mig att se skillnad på dem. Inne i huset
möttes jag också av familjens hund som sprang mig till mötes i dörren. Jag
gissar att hon inte ville vara sämre på att hälsa. Efter lite formaliteter
i form av hälsningar och en rundvisning i huset var det sedan dags för mig
att få se det Amerika som jag alltid drömt om och som visas i de
Hollywoodfilmer som finns i Sverige. Vi tog helt enkelt bilen och åkte
till det mest amerikanska av allt amerikanskt, och jag menar inte
McDonalds nu. Vi åkte till ”Wallmart” (Wallmart är lite som en större
version av Coop Forum skulle man kunna säga). Inte nog med att det såg ut
så amerikanskt som jag trodde, hyllorna var fyllda med allt det godis som
vi inte kan få tag i hemma i Sverige: Reeses, Skittles och Jellybeans i
alla storlekar på förpackningar. Det fanns också långa hyllor med
kakfrosting och deg på burk, något som jag aldrig skulle tänka att jag
skulle hitta i en amerikansk affär.

Efter äventyret på ”Wallmart” åkte vi hem med familjen och började laga
middagen. Jag hade hela tiden förberett mig på att de skulle servera
friterade kycklingvingar med pommes frites eller något liknande och
våndades över hur dåligt jag skulle komma att må av all den onyttiga
maten. Men som tur var, var familjen av den mer hälsosamma sorten och
istället fick jag en god sallad med grillad kyckling, vilket inte alls var
dumt eftersom jag inte ätit grillat sen i somras och det slog mig efteråt
hur gott det är.

På kvällen kollade hela familjen på TV tillsammans och även då fick jag se
en del av USA när de visade ”Amerikan country Awards” och ”How i met your
mother”. Jag hade det helt underbart ihop med min familj och mina
värdföräldrar och – syskon behandlade mig precis som om jag faktiskt hade
varit en del av familjen. Det fick mig att förstå hur mycket jag saknar
min familj där hemma och hemresan om en och en halv vecka känns inte
längre lika jobbig faktiskt.

Kram Sofia

Idag är vi på bush garden en temapark med massor av roliga berg- och dalbanor. Alldeles strax är det fritt fall, något som liknar hang-over som fanns på Liseberg. Imorgon lämnar vi Tampa, ha det bra så länge.
Kram Sofia

(mailen på båten har inte fungerat här men kommer börja fungera så fort vi lämnar hamn imorgon)

Livet leker verkligen här i Tampa just nu. Vi äter shoppar och sover. Självklart kommer lite pluggande in emellanåt men jag försöker verkligen njuta så mycket jag kan av värmen och solen innan vi åker hem. I övermorgon börjar vi vår sista seglingsrutt till Miami där avmönstringen är och om ca tio dagar är jag hemma i Sverige igen. Tiden går aldeles för fort och om jag hade fått välja hade jag kunnat stanna här ett bra tag till.

Bilderna åvan är från när vi var i Mexiko, jag har inte hunnit lägga in bilderna härifrån på datorn än hoppas dessa blir bra så länge så försöker jag lägga upp lite härifrån imorgon.

Kram Sofia

Jag ber verkligen om ursäkt för att jag inte har skrivit något på
jättelänge. Vi kom fram till Tampa på utsatt tid i förrgår morse och jag
kan inte säga annat än att vi alla tjejer är i himmelriket. Victoria’s
Secret, Forever 21, Urban Outfitters och en massa andra delar av
himmelriket finns att utforska och vi har redan hunnit spendera en hel dag
på shoppingcentret, fast än är vi inte nöjda. Detta är första stället där
man verkligen kan shoppa loss på resan och som faktiskt har ett utbud, det
gäller bara att tänka på att man ska få hem grejerna också.

Förutom shoppat har vi också äntligen varit på promen som jag tidigare har
berättat om. Igår blev det kaos i hela båten när 44 elever skulle dela på
16 små speglar och väldigt få kvadratmeter. Men efter några timmar
framför speglarna såg vi alla vackra ut än vi gjort de senaste veckorna
här ombord. Självklart förevigades detta och eftersom inte jag kan lägga
ut några bilder på bloggen får jag tipsa er om skolans hemsida www.ogy.se
där man efter varje hamn lägger upp lite bilder på vad vi har gjort. Där
kan ni klicka er in på bilder och rapporter och se lite vad vi hunnit göra
under tiden här. Men tillbax till promen, vi åkte minibussar till ett
hotell en bit ifrån båten där vi möttes av det som vi sett och hört så
mycket om i filmerna, en äkta Amerikansk PROM. Kvällen blev väldigt rolig
och många av oss fick träffa dem som skulle ha oss boende hos sig en natt
under vistelsen här och vi dansade alla loss i våra nyinköpta klänningar
och skor. Vi kan ju säga såhär att det är nog ingen tjej som inte känner
sig mör i ben och rygg idag.

Sen till det som jag är gladast av allt över. Vi fick för några dagar reda
på att vi hade fått 26 biljetter till Tampa Bay Lightnings – Washington
Capitals som spelas här i Tampa imorgon. Eftersom vi var fler än det blev
vi som inte hade övernattning i värdfamilj lottade en biljett och jag som
knappt kunnat sova för att jag tänkt på detta sen dess blev lättad och
helt överlycklig över att idag få reda på att jag fått en. Så imorgon
kväll ska jag äntligen få gå på en NHL-match i USA och om jag minns rätt
finns det svenskar i båda lagen, vilket inte gör det hela sämre direkt.

Hoppas allt är bra där hemma. Nu laddar jag för en tur på museum och
senare ut på stan innan jag åker till mitt nya hem för natten.

Kram

Det finns knappt någon känsla som jag tycker bättre om än känslan av att
gå in i ett riktigt shoppingcenter. Lukten av helt nya kläder i perfekta
rader som möter en i dörren, en vind av aircondition som slår emot en när
de automatiska glasdörrarna går upp och öronen möts v bakgrundsmusiken.
Det finns nog ingen som förstår känslan jag får i de ögonblicken, det är
som om hela kroppen bara mår bra ungefär. Förutom det har jag en annan
kärlek, till solen. Att sola är för mig helt underbart. Det spelar knappt
någon roll var jag är eller vilken årstid och temperatur det är bara den
lätt brännande känslan man får när solens strålar möter huden som behövs,
om det är mars eller augusti spelar ingen roll.

Mexiko har varit en perfekt kombination av båda delarna. Solen har lyst
starkt hela dagarna och även om värmen har varit näst intill olidlig flera
gånger älskar jag den stekande solen. Två dagar har vi varit i olika
shoppingcenter och försökt hitta Prom-klänningar att ha på oss i Tampa och
de billiga priserna i affärerna har gjort det ännu roligare att gå runt
och titta i affärerna.

Man tänker sig kanske inte att det är sådana saker som man uppskattar när
man under resorna får se så många andra olika saker som man aldrig hade
trott att man skulle få se. I Mexiko åkte vi tillexempel och kollade på
Latinamerikas äldsta katedral och har sett en jättestor ruin av en gammal
Maya-stad. Men ändå uppskattar jag så himla mycket när man efter en tid i
intressanta och spännande men mindre civiliserade länder som de vi besökt
tidigare på resan, kommer fram till ett land där man kan vara sig själv
och ägna sig lite åt de av sina intressen man tycker om bäst.

I morse lämnade vi Mexiko för att återigen åka mot en ännu större
civilisation, nämligen Tampa i Florida, USA. Där det antagligen finns ännu
mera och ännu bättre shopping och som är vårt sista stopp innan
avmönstringen i MIAMI.

Kram

(Jag trodde verkligen att det skulle vara enklare att ladda upp bilder
denna resa men eftersom WiFi i länderna vi besöker är ganska dåliga har
jag ännu inte lyckas. Jag ska göra vad jag kan i Tampa.)

Mexiko är den första hamnen på resan där det finns något som man skulle
kunna kalla shopping. Innan har vi varit i flera länder där det funnit
marknader av alla möjliga slag och små kinesiska affärer med plast i alla
dess former men inget av det har varit värt att kalla shopping. Det har ju
varit väldigt ekonomiskt att inte kunna shoppa loss men eftersom shopping
är ett av mina största intressen var det som himmelriket när vi i veckan
kom till ett mall som heter Liverpool och ligger mellan Merida och
Progreso.

Vi hade planerat resan till Liverpool redan dagen innan och lämnade båten
precis efter uppställningen på morgonen. Detta gjorde att när klockan var
halv tio stod vi utanför dörrarna på shoppingcentret med plånböckerna i
högsta hugg. Problemet var då bara att butikerna inte öppnade förrän
klockan elva. Vi hade då alltså en och en halv timme att fördriva och vad
gör man då om inte att gå och sätta i restaurangen. Väl där fick vi en
underbar överraskning av att det serverades brunch. Nästa överraskning som
gjorde det hela ännu bättre var att priset var 122 peso. Vilket i svenska
kronor är ungefär 65 kronor. Vad vi sedan fick vad att tisdag till
fredag var priset 122 peso för två personer. Vi åt alltså en brunch för 30
kronor per person ungefär. Det var en helt gudomlig frukost med en massa
olika frukt, amerikanska pannkakor, yoghurt, juicer och det bästa av allt,
tacos av alla dess former. Efter en och en halv timmes konstant ätande i
stort sett sprang vi in och började finkamma varuhusets sortiment. Det
sjukaste av allt med centret var att mitt i fanns en stor isrink där
konståkare tränade under tiden vi gick runt och shoppade.

Flera av oss gick därifrån med stora shoppingkassar och med mycket glada
miner. Eftermiddagen spenderades i hängmattor på stranden, tyvärr var inte
vattnet så fräscht så det blev inget bad. Senare gick vi och mötte upp
resten av vakten och gick ut för att äta middag tillsammans.

Jag gillar verkligen Mexiko det är väldigt trevliga människor och alldeles
lagom mycket turister. Värmen är fantastisk på gränsen att bli för mycket
men ändå väldigt fantastisk och maten är helt klart ätbar. Vem skulle inte
kunna leva på tacos liksom. Så om ni möter resten av klassen utan mej på
Landvetter den 14 april vet ni vart ni har mej.

Kram

Jag fick lite dåligt samvete för att jag inte skrivit på länge nu så här
får ni en liten uppdate om vad som händer.

Idag kom vi fram till Progreso i Mexiko. Det blåser lite och vilket gör
att det faktiskt är lite kyligt ute men vi får hoppas att det vädret
försvinner strax så att man kan njuta av lite värme. Ännu har jag inte
sett något av själva staden eftersom båten ligger ut på en 7 kilometer
lång pir som går rakt ut i havet, detta för att det är alldeles för
långrunt närmare land, och jag hade vakt hela dagen så jag har varit
tvungen att vara ombord.

Imorgon ska vi åka iväg till en stad som ligger en bit ifrån Progreso och
som är mycket större. Där ska vi först på planerad statsvandring innan vi
får egen tid att utforska staden på.

Sjöresan hit har varit jätteroligt och vi har haft fint väder hela vägen
hade det inte varit för att man längtar till civilisationen hade jag nog
kunnat säga att jag inte ville komma fram. Jag hade faktiskt inte haft
något emot en längre sjöresa.

Halva resan har redan gått och Progreso är faktiskt vårt näst sista resmål
innan vi mönstrar av i Miami. Det känns tråkigt att allt börjar lida mot
sitt slut och inte bara resan utan sen även gymnasietiden. Många kanske
längtar efter studenten men just nu trivs jag faktiskt väldigt bra där jag
är just nu, hemma på Gunilla.

Kram

Det har gått ett dygn sen vi kom hem från mayabyn San Jose uppe i bergen. Tiden i byn var väldigt intressant och mycket annorlunda från hur vi har det där hemma. Vi sov två nätter i ett trähus med ett tak av palmblad och lyssnande på galande tuppar och skällande tuppar dygnet runt. Vart man än vände sig fans det djur: kycklingar, hundar, katter och grisar. Vi fick lära oss hur människorna levde och vara med och göra deras dagliga sysslor. Tillexempel har jag lärt mig hur man gör tortillias ända från grunden och jag är nästan ett proffs på att pilla majs om jag får säga det själv. I byn fanns ingen el och all mat lagades över eld inne i hyddan. Det fanns inte heller rinnande vatten inomhus och toaletterna var i stort sett bara ett betongrör i marken. Diskade gjorde vi i floden och blev det mörkt så blev det, och då var det bara att gå och lägga sig. På dagen var vi ute på en kakao farm och fick lära oss om och smaka på riktiga färska kakaobönor. Det är antagligen en upplevelse som man aldrig kommet få uppleva igen fast trots att jag tyckte det var väldigt spännande och intressant var jag rätt nöjd när vi kom tillbaka till Gunilla och man äntligen kunde ta en riktig dusch.

Dagens äventyr blir snorkling. Om en timme kommer en snorklingsbåt och plockar upp oss för att ta oss till världens näst största korallrev som ligger här utanför Belize. Vi har också fått höra att det finns en paradisö i närheten med vilda varaner vilket också lockar en del. Efter detta tar vi båten in till Punta Gorda för att snabbt kolla igenom den lilla staden innan vi seglar vidare till Mexiko imorgon.

Kram

Äntligen är vi här. Efter om och men har vi äntligen kommit fram och
ankrat här utanför Belize. Vi är alla sjukt glada och har haft en helt
underbar dag. Vi ankrade i bukten runt klockan 13 och nästan direkt
efteråt låg vi alla som turister på en thailändsk strand på jul. Regnet
har nämligen äntligen slutat falla och vinden slutat blåsa. Helt plötsligt
märks det att vi är i Karibien. En stund efter ankringen satte vi därför i
badstegen och hoppade ifrån relingen på båten ner i det 26 gradiga
vattnet. Det kändes helt plötsligt som om vi var i himmelriket igen och
när vi fick reda på att det snöat hemma i Sverige idag kunde det inte bli
bättre.

Planerna blir alltså de samma i Belize. Imorgon åker 22 elever med en buss
upp i bergen för att sova två nätter med Mayafolket. Jag är en av dem och
har tyvärr inte börjat packa ännu. Det är så mycket konstiga grejer man
skall ha med sig, allt ifrån stövlar till solkräm och luftiga långbyxor.
Frågan är bara hur man skall få ned allt i en liten, liten ryggsäck…
Det ska bli kul att slippa båten ett litet tag efter en något för lång
sjöresa och vi är alla mycket spända inför tiden upp e i bergen.

Ha det så bra så länge så hörs vi om några dagar igen.

Kram

Idag är det dagen då vi skulle anlända till Belize. Tyvärr är vi dock på
precis på samma plats som vi var igår, vi ligger och kör fram och tillbaka
ungefär 12 sjömil utanför platsen där vi hade tänkt ankra och väntar på
att vindarna skall avta så att vi kan åka in och ankra. Befälen har börjat
kalla oss för off-shore klassen eftersom ingen av våra resor verkar gå som
de egentligen skulle ha gjort från början. Förra året kom vi aldrig till
Cadiz eftersom vi inte hade tillräckligt med bensin för att klara vägen
dit och vindarna gjorde att vi inte kunde segla. Idag är problemet med
vindarna de samma och vi hoppas på att kunna åka in imorgon så att alla
planer med Maya-by besöket ska bli som det är tänkt. Det finns dock lite
för många problem just nu som gör allt lite extra krångligt.

Som jag sagt har det regnat extremt mycket i området dit vi ska och att
det gör att besöket i byn kanske inte kan bli av eftersom vägarna kan ha
regnat bort. Så om vi ens kommer in och kan ankra är det inte säkert att
vi kan göra besöket och då är det inte någon idé att vi åker till just
Belize eftersom resten av landet egentligen inte är så intressant för oss.
Om detta händer finns chansen att vi istället vänder och åker mot Mexiko
istället. Problemet är bara att många av oss ombord behöver en paus från
sjön och helst skulle vilja ta en paus innan. Ett annat problem är att
toalettpappret börjar ta slut och så även dieseln och på det lilla vi har
kommer vi aldrig klara oss till Mexiko. Det finns helt enkelt en del
dilemman som vi hade önskat få svar på idag men tyvärr får vi vänta i alla
fall tills imorgon innan någon vet vad som kommer att hända. Chansen finns
att vi kommer åka till något annat ställe än Belize och få uppleva något
nytt spännande oupptäckt resmål, precis som förra året när vi helt
plötsligt kom till Lissabon i slutet av resan.

Spänningen är olidlig här ombord och vi är alla trötta på regnvädret uppe
på däck. Vi gör vad vi kan för att roa oss och så gör även kockarna som
skämmer bort oss med allt från chokladbollstårta till hamburgare och
pommes frites. Vi har också haft ett eget ”Projekt Runaway” där vi skapat
mäktiga kreationer av endast svarta plastsäckar och tejp. Det är just
dagar som idag som man uppskattar det lilla, som en macka med svensk
leverpastej och smörgåsgurka.

Kram

Det är tur att vår AC ombord han lagas innan vi lämnade Havana, för nu har
vi kommit in i en sjuklig värmebölja. Det kanske inte låter som så mycket
att ha 28 grader i skuggan men när vinden blåser nästan obefintligt och vi
inte ens kan segla längre så känns det nästan som att huden kokar när man
är uppe på vakt på däck. Solen lyser hela tiden och inte ett moln finns
det på himlen, efter klockan 10 är man så varm att man tvingas ta av sig
tröjan och springa runt i bikini resten av vakten. Solkräm, solglasögon
och vatten är ett måste när man går ut.

Igår morse lämnade vi Havana bakom oss och styrde kursen mot Belize som
ligger sydväst om Kuba. Det är rätt skönt att åka vidare nu. Efter nästan
en vecka på Kuba har jag tröttnat på staden och behöver ett nytt äventyr.
Det är sjukt hur bortskämda vi är när det gäller att se och uppleva nya
städer, när vi tröttnat efter sex dagar så åker vi bara vidare till nästa.

Vi fortsätter att arbeta ombord och seglar så gott det går med den lilla
vinden som finns. Sakta men säkert tar vi oss framåt till vår
ankringsplats. Väl i Belize ska vi besöka en maya-by och sova där två
nätter och många planerar att göra en snorklingsutflykt. Det är svårt att
komma i land i Belize. Eftersom det är väldigt långrunt måste vi nämligen
ankra en ganska lång bit från land och ta den lilla motorbåten in
därifrån. Problemet är bara att det ganska ofta går rätt stora vågor och
att man då inte kan köra in till land. Det kommer antagligen bli ganska
mycket chillande ombord på båten helt enkelt, men det är nog ingen som
klagar på det.

Ha det bra så länge!

Kram