Glad Påsk! Skrivet: 7 april

Idag är det Påskafton och den firas till sjöss. Tyvärr är det inte mycket
som gör det till en speciell dag här ombord. Men vi får påskmat till lunch
och igår fick alla ombord varsitt påskägg med godis och det får man ju
säga att det inte är fy skam.

Vi är inne på det sista sjöbenet och allt flyter på. Vi sätter segel,
bärgar segel, klättrar upp och beslår lite och städar. Allt för att vi ska
komma fram i tid och då ha städat så mycket som möjligt innan så att vi
ska hinna med att gå runt lite i hamn förutom att packa och städa. Till
Miami anländer vi på tisdag morgon och stannar där till fredag när vi åker
hem till Sverige igen och landar på landvetter mitt på lördagen.

Det är blandade känslor här ombord. Självklart saknar man vänner och
familj som är kvar där hemma och inte minst svenskt godis och mat, men man
kan inte sluta tänka på att detta är den sista resan vi har tillsammans
och att om nästan precis två månader tar vi alla studenten.
Som både är på gott och ont.

Nä jag ska inte ljuga det ska bli riktigt skönt att komma hem och kunna
göra alla de saker som jag saknar: köra bil, äta Marabou, dricka mjölk,
äta saltat riktigt smör, kunna ta en promenad och lägga sig i en soffa och
zappa runt bland kanalerna.

skrivet 1:e april

Antagligen borde jag väl skriva ihop en helt otrolig historia om något
sjukt som jag hittar på att det hänt här eftersom det idag är alla skämts
nationaldag, men sanningen är att jag inte riktigt vet vad det skulle
vara. Sanningen är dock att allt jag varit med om idag faktiskt känns som
att det inte är sant om jag ska vara ärlig. Jag trodde aldrig att jag när
jag började på den här skolan skulle få vara med om fantastiska saker allt
det som jag nu har hunnit med här i Tampa.

Under veckan har jag redan hunnit besöka det största shopping-mallet två
gånger på de två dagar som jag har varit ledig och fått gå iland, Igår var
vi också på en riktig Senior Prom som minst sagt kan beskrivas som helt
otrolig och inte minst intressant och idag har jag fått flytta in en
väldigt trevlig Amerikansk familj.

Min värdsyster och hennes kompis kom och hämtade mig med egen bil utanför
Gunilla runt klockan fyra i eftermiddags och tog mig med på en åktur på en
30 minuter åktur ut till huset i området ”Villa Rosa”. Väl framme möttes
jag av min värdmamma, lillebror och pappa som välkomnade mig hem till dem
och bad mig att känna mig som hemma. ”Villa Rosa” var så typiskt
amerikanskt jag kunde tänka mig. Husen var av precis samma design och bar
färgen och husnumren kunde hjälpa mig att se skillnad på dem. Inne i huset
möttes jag också av familjens hund som sprang mig till mötes i dörren. Jag
gissar att hon inte ville vara sämre på att hälsa. Efter lite formaliteter
i form av hälsningar och en rundvisning i huset var det sedan dags för mig
att få se det Amerika som jag alltid drömt om och som visas i de
Hollywoodfilmer som finns i Sverige. Vi tog helt enkelt bilen och åkte
till det mest amerikanska av allt amerikanskt, och jag menar inte
McDonalds nu. Vi åkte till ”Wallmart” (Wallmart är lite som en större
version av Coop Forum skulle man kunna säga). Inte nog med att det såg ut
så amerikanskt som jag trodde, hyllorna var fyllda med allt det godis som
vi inte kan få tag i hemma i Sverige: Reeses, Skittles och Jellybeans i
alla storlekar på förpackningar. Det fanns också långa hyllor med
kakfrosting och deg på burk, något som jag aldrig skulle tänka att jag
skulle hitta i en amerikansk affär.

Efter äventyret på ”Wallmart” åkte vi hem med familjen och började laga
middagen. Jag hade hela tiden förberett mig på att de skulle servera
friterade kycklingvingar med pommes frites eller något liknande och
våndades över hur dåligt jag skulle komma att må av all den onyttiga
maten. Men som tur var, var familjen av den mer hälsosamma sorten och
istället fick jag en god sallad med grillad kyckling, vilket inte alls var
dumt eftersom jag inte ätit grillat sen i somras och det slog mig efteråt
hur gott det är.

På kvällen kollade hela familjen på TV tillsammans och även då fick jag se
en del av USA när de visade ”Amerikan country Awards” och ”How i met your
mother”. Jag hade det helt underbart ihop med min familj och mina
värdföräldrar och – syskon behandlade mig precis som om jag faktiskt hade
varit en del av familjen. Det fick mig att förstå hur mycket jag saknar
min familj där hemma och hemresan om en och en halv vecka känns inte
längre lika jobbig faktiskt.

Kram Sofia

Bush Garden

Idag är vi på bush garden en temapark med massor av roliga berg- och dalbanor. Alldeles strax är det fritt fall, något som liknar hang-over som fanns på Liseberg. Imorgon lämnar vi Tampa, ha det bra så länge.
Kram Sofia

(mailen på båten har inte fungerat här men kommer börja fungera så fort vi lämnar hamn imorgon)


Livet leker i Tampa Skrivet: 4 april



Livet leker verkligen här i Tampa just nu. Vi äter shoppar och sover. Självklart kommer lite pluggande in emellanåt men jag försöker verkligen njuta så mycket jag kan av värmen och solen innan vi åker hem. I övermorgon börjar vi vår sista seglingsrutt till Miami där avmönstringen är och om ca tio dagar är jag hemma i Sverige igen. Tiden går aldeles för fort och om jag hade fått välja hade jag kunnat stanna här ett bra tag till.

Bilderna åvan är från när vi var i Mexiko, jag har inte hunnit lägga in bilderna härifrån på datorn än hoppas dessa blir bra så länge så försöker jag lägga upp lite härifrån imorgon.

Kram Sofia


Miami, Kuba, Belize, Mexiko


TAMPA, Florida, US Skrivet: 1 april 2012

Jag ber verkligen om ursäkt för att jag inte har skrivit något på
jättelänge. Vi kom fram till Tampa på utsatt tid i förrgår morse och jag
kan inte säga annat än att vi alla tjejer är i himmelriket. Victoria’s
Secret, Forever 21, Urban Outfitters och en massa andra delar av
himmelriket finns att utforska och vi har redan hunnit spendera en hel dag
på shoppingcentret, fast än är vi inte nöjda. Detta är första stället där
man verkligen kan shoppa loss på resan och som faktiskt har ett utbud, det
gäller bara att tänka på att man ska få hem grejerna också.

Förutom shoppat har vi också äntligen varit på promen som jag tidigare har
berättat om. Igår blev det kaos i hela båten när 44 elever skulle dela på
16 små speglar och väldigt få kvadratmeter. Men efter några timmar
framför speglarna såg vi alla vackra ut än vi gjort de senaste veckorna
här ombord. Självklart förevigades detta och eftersom inte jag kan lägga
ut några bilder på bloggen får jag tipsa er om skolans hemsida www.ogy.se
där man efter varje hamn lägger upp lite bilder på vad vi har gjort. Där
kan ni klicka er in på bilder och rapporter och se lite vad vi hunnit göra
under tiden här. Men tillbax till promen, vi åkte minibussar till ett
hotell en bit ifrån båten där vi möttes av det som vi sett och hört så
mycket om i filmerna, en äkta Amerikansk PROM. Kvällen blev väldigt rolig
och många av oss fick träffa dem som skulle ha oss boende hos sig en natt
under vistelsen här och vi dansade alla loss i våra nyinköpta klänningar
och skor. Vi kan ju säga såhär att det är nog ingen tjej som inte känner
sig mör i ben och rygg idag.

Sen till det som jag är gladast av allt över. Vi fick för några dagar reda
på att vi hade fått 26 biljetter till Tampa Bay Lightnings – Washington
Capitals som spelas här i Tampa imorgon. Eftersom vi var fler än det blev
vi som inte hade övernattning i värdfamilj lottade en biljett och jag som
knappt kunnat sova för att jag tänkt på detta sen dess blev lättad och
helt överlycklig över att idag få reda på att jag fått en. Så imorgon
kväll ska jag äntligen få gå på en NHL-match i USA och om jag minns rätt
finns det svenskar i båda lagen, vilket inte gör det hela sämre direkt.

Hoppas allt är bra där hemma. Nu laddar jag för en tur på museum och
senare ut på stan innan jag åker till mitt nya hem för natten.

Kram


Det bästa jag vet… Skrivet: 24 Mars

Det finns knappt någon känsla som jag tycker bättre om än känslan av att
gå in i ett riktigt shoppingcenter. Lukten av helt nya kläder i perfekta
rader som möter en i dörren, en vind av aircondition som slår emot en när
de automatiska glasdörrarna går upp och öronen möts v bakgrundsmusiken.
Det finns nog ingen som förstår känslan jag får i de ögonblicken, det är
som om hela kroppen bara mår bra ungefär. Förutom det har jag en annan
kärlek, till solen. Att sola är för mig helt underbart. Det spelar knappt
någon roll var jag är eller vilken årstid och temperatur det är bara den
lätt brännande känslan man får när solens strålar möter huden som behövs,
om det är mars eller augusti spelar ingen roll.

Mexiko har varit en perfekt kombination av båda delarna. Solen har lyst
starkt hela dagarna och även om värmen har varit näst intill olidlig flera
gånger älskar jag den stekande solen. Två dagar har vi varit i olika
shoppingcenter och försökt hitta Prom-klänningar att ha på oss i Tampa och
de billiga priserna i affärerna har gjort det ännu roligare att gå runt
och titta i affärerna.

Man tänker sig kanske inte att det är sådana saker som man uppskattar när
man under resorna får se så många andra olika saker som man aldrig hade
trott att man skulle få se. I Mexiko åkte vi tillexempel och kollade på
Latinamerikas äldsta katedral och har sett en jättestor ruin av en gammal
Maya-stad. Men ändå uppskattar jag så himla mycket när man efter en tid i
intressanta och spännande men mindre civiliserade länder som de vi besökt
tidigare på resan, kommer fram till ett land där man kan vara sig själv
och ägna sig lite åt de av sina intressen man tycker om bäst.

I morse lämnade vi Mexiko för att återigen åka mot en ännu större
civilisation, nämligen Tampa i Florida, USA. Där det antagligen finns ännu
mera och ännu bättre shopping och som är vårt sista stopp innan
avmönstringen i MIAMI.

Kram

(Jag trodde verkligen att det skulle vara enklare att ladda upp bilder
denna resa men eftersom WiFi i länderna vi besöker är ganska dåliga har
jag ännu inte lyckas. Jag ska göra vad jag kan i Tampa.)

En dag i Liverpool Skrivet: 21 Mars

Mexiko är den första hamnen på resan där det finns något som man skulle
kunna kalla shopping. Innan har vi varit i flera länder där det funnit
marknader av alla möjliga slag och små kinesiska affärer med plast i alla
dess former men inget av det har varit värt att kalla shopping. Det har ju
varit väldigt ekonomiskt att inte kunna shoppa loss men eftersom shopping
är ett av mina största intressen var det som himmelriket när vi i veckan
kom till ett mall som heter Liverpool och ligger mellan Merida och
Progreso.

Vi hade planerat resan till Liverpool redan dagen innan och lämnade båten
precis efter uppställningen på morgonen. Detta gjorde att när klockan var
halv tio stod vi utanför dörrarna på shoppingcentret med plånböckerna i
högsta hugg. Problemet var då bara att butikerna inte öppnade förrän
klockan elva. Vi hade då alltså en och en halv timme att fördriva och vad
gör man då om inte att gå och sätta i restaurangen. Väl där fick vi en
underbar överraskning av att det serverades brunch. Nästa överraskning som
gjorde det hela ännu bättre var att priset var 122 peso. Vilket i svenska
kronor är ungefär 65 kronor. Vad vi sedan fick vad att tisdag till
fredag var priset 122 peso för två personer. Vi åt alltså en brunch för 30
kronor per person ungefär. Det var en helt gudomlig frukost med en massa
olika frukt, amerikanska pannkakor, yoghurt, juicer och det bästa av allt,
tacos av alla dess former. Efter en och en halv timmes konstant ätande i
stort sett sprang vi in och började finkamma varuhusets sortiment. Det
sjukaste av allt med centret var att mitt i fanns en stor isrink där
konståkare tränade under tiden vi gick runt och shoppade.

Flera av oss gick därifrån med stora shoppingkassar och med mycket glada
miner. Eftermiddagen spenderades i hängmattor på stranden, tyvärr var inte
vattnet så fräscht så det blev inget bad. Senare gick vi och mötte upp
resten av vakten och gick ut för att äta middag tillsammans.

Jag gillar verkligen Mexiko det är väldigt trevliga människor och alldeles
lagom mycket turister. Värmen är fantastisk på gränsen att bli för mycket
men ändå väldigt fantastisk och maten är helt klart ätbar. Vem skulle inte
kunna leva på tacos liksom. Så om ni möter resten av klassen utan mej på
Landvetter den 14 april vet ni vart ni har mej.

Kram

En Uppdate Skriven: 18 Mars

Jag fick lite dåligt samvete för att jag inte skrivit på länge nu så här
får ni en liten uppdate om vad som händer.

Idag kom vi fram till Progreso i Mexiko. Det blåser lite och vilket gör
att det faktiskt är lite kyligt ute men vi får hoppas att det vädret
försvinner strax så att man kan njuta av lite värme. Ännu har jag inte
sett något av själva staden eftersom båten ligger ut på en 7 kilometer
lång pir som går rakt ut i havet, detta för att det är alldeles för
långrunt närmare land, och jag hade vakt hela dagen så jag har varit
tvungen att vara ombord.

Imorgon ska vi åka iväg till en stad som ligger en bit ifrån Progreso och
som är mycket större. Där ska vi först på planerad statsvandring innan vi
får egen tid att utforska staden på.

Sjöresan hit har varit jätteroligt och vi har haft fint väder hela vägen
hade det inte varit för att man längtar till civilisationen hade jag nog
kunnat säga att jag inte ville komma fram. Jag hade faktiskt inte haft
något emot en längre sjöresa.

Halva resan har redan gått och Progreso är faktiskt vårt näst sista resmål
innan vi mönstrar av i Miami. Det känns tråkigt att allt börjar lida mot
sitt slut och inte bara resan utan sen även gymnasietiden. Många kanske
längtar efter studenten men just nu trivs jag faktiskt väldigt bra där jag
är just nu, hemma på Gunilla.

Kram


hejjeee

sofia bad (tvinga mig) leta efter bider hon laddat upp för att ni ska slippa massa text. 
Har absolut ingen aning om det är rätt eller inte. 
annars har ni två fina google bilder här!
/Andréa

Tre stormöten och fyra överraskningar, skrivet: 14 Mars


Det händer så himla mycket här på den här båten. Även om vi är till sjöss
och bara ser hav just nu så har det senaste dygnet varit väldigt
händelserikt.

Det hela började i förrgår med att vi hade ett oannonserat stormöte där
ingen hade någon aning om vad som skulle sägas. På mötet fick vi reda på
att vi skulle bli tvungna att stanna i Belize city på vägen till Mexiko
för att bunkra diesel, men att detta inte skulle ta lång tid och att vi
snabbt skulle vara på kurs igen.

Igår kom vi fram och la oss för att vänta på lots en bit utanför inloppet
till Belizes hamn. Tyvärr gick detta inte så fort som vi tänkt oss och
hela dagen gick utan att vi fick komma in till kaj. Inte förrän på kvällen
la vi till och då väntade ännu ett stormöte.

På detta möte fick vi reda på att vi skulle spendera hela natten i Belize
eftersom man inte ville gå ut ur hamnen när det var mörkt på grund av att
det var fullt med korallrev som gömde sig under vattnet. I och med det
fick vi en positiv överraskning eftersom vi kunde sova nästan hela natten
istället för att behöva gå på vakt de fyra timmarna som vi vanligtvis gör
på nätterna. Istället delades vakten upp och en del av oss behövde bara
vara på vakt i en halvtimme.

I morse, eller ah klockan var elva, när jag vaknade var vi redan ute ur
hamnen och på kurs mot Mexiko och vakten rullade på som vanligt. Men i
slutet av vakten kom det två överraskningar till. Även denna gång var det
stormöte och vi fick en positiv och en negativ överraskning. Det positiva
var att vi är inbjudna att go på en riktig amerikansk ”Prom” när vi är i
Tampa och besöker ”Hillsbury High”, många av tjejerna ombord bröt ut i ett
riktigt tjejigt glädjetjut när de hörde detta och jag kunde inte annat än
att skratta åt dem. De flesta av oss är väldigt insnöade på 90210 och det
blev lite av en dröm som gick i uppfyllelse för vissa.

För mig bröts dock glädjen snabbare än den kom upp när kapten berättade
att det antagligen inte blir någon NHL-hockey för oss i Tampa eftersom det
är så sent på säsongen och biljetterna är slutsålda. Vår kontaktperson
skulle i alla fall göra allt hon kan för att lösa det och jag hoppas
verkligen att det ordnar sig eftersom det var en av de högsta
höjdpunkterna på min resa och jag lätt skulle kunna undvara att gå på
”PROM” för en riktig NHL-match.

Kram

What happens in Belize... Skrivet: 11 Mars

Det har gått ett dygn sen vi kom hem från mayabyn San Jose uppe i bergen. Tiden i byn var väldigt intressant och mycket annorlunda från hur vi har det där hemma. Vi sov två nätter i ett trähus med ett tak av palmblad och lyssnande på galande tuppar och skällande tuppar dygnet runt. Vart man än vände sig fans det djur: kycklingar, hundar, katter och grisar. Vi fick lära oss hur människorna levde och vara med och göra deras dagliga sysslor. Tillexempel har jag lärt mig hur man gör tortillias ända från grunden och jag är nästan ett proffs på att pilla majs om jag får säga det själv. I byn fanns ingen el och all mat lagades över eld inne i hyddan. Det fanns inte heller rinnande vatten inomhus och toaletterna var i stort sett bara ett betongrör i marken. Diskade gjorde vi i floden och blev det mörkt så blev det, och då var det bara att gå och lägga sig. På dagen var vi ute på en kakao farm och fick lära oss om och smaka på riktiga färska kakaobönor. Det är antagligen en upplevelse som man aldrig kommet få uppleva igen fast trots att jag tyckte det var väldigt spännande och intressant var jag rätt nöjd när vi kom tillbaka till Gunilla och man äntligen kunde ta en riktig dusch.

 

Dagens äventyr blir snorkling. Om en timme kommer en snorklingsbåt och plockar upp oss för att ta oss till världens näst största korallrev som ligger här utanför Belize. Vi har också fått höra att det finns en paradisö i närheten med vilda varaner vilket också lockar en del. Efter detta tar vi båten in till Punta Gorda för att snabbt kolla igenom den lilla staden innan vi seglar vidare till Mexiko imorgon.

 

Kram


Belize! Skrivet: 7 Mars

Äntligen är vi här. Efter om och men har vi äntligen kommit fram och
ankrat här utanför Belize. Vi är alla sjukt glada och har haft en helt
underbar dag. Vi ankrade i bukten runt klockan 13 och nästan direkt
efteråt låg vi alla som turister på en thailändsk strand på jul. Regnet
har nämligen äntligen slutat falla och vinden slutat blåsa. Helt plötsligt
märks det att vi är i Karibien. En stund efter ankringen satte vi därför i
badstegen och hoppade ifrån relingen på båten ner i det 26 gradiga
vattnet. Det kändes helt plötsligt som om vi var i himmelriket igen och
när vi fick reda på att det snöat hemma i Sverige idag kunde det inte bli
bättre.

Planerna blir alltså de samma i Belize. Imorgon åker 22 elever med en buss
upp i bergen för att sova två nätter med Mayafolket. Jag är en av dem och
har tyvärr inte börjat packa ännu. Det är så mycket konstiga grejer man
skall ha med sig, allt ifrån stövlar till solkräm och luftiga långbyxor.
Frågan är bara hur man skall få ned allt i en liten, liten ryggsäck…
Det ska bli kul att slippa båten ett litet tag efter en något för lång
sjöresa och vi är alla mycket spända inför tiden upp e i bergen.

Ha det så bra så länge så hörs vi om några dagar igen.

Kram

När en leverpastejsmacka är dagens höjdpunkt. Skrivet: 6 Mars

Idag är det dagen då vi skulle anlända till Belize. Tyvärr är vi dock på
precis på samma plats som vi var igår, vi ligger och kör fram och tillbaka
ungefär 12 sjömil utanför platsen där vi hade tänkt ankra och väntar på
att vindarna skall avta så att vi kan åka in och ankra. Befälen har börjat
kalla oss för off-shore klassen eftersom ingen av våra resor verkar gå som
de egentligen skulle ha gjort från början. Förra året kom vi aldrig till
Cadiz eftersom vi inte hade tillräckligt med bensin för att klara vägen
dit och vindarna gjorde att vi inte kunde segla. Idag är problemet med
vindarna de samma och vi hoppas på att kunna åka in imorgon så att alla
planer med Maya-by besöket ska bli som det är tänkt. Det finns dock lite
för många problem just nu som gör allt lite extra krångligt.

Som jag sagt har det regnat extremt mycket i området dit vi ska och att
det gör att besöket i byn kanske inte kan bli av eftersom vägarna kan ha
regnat bort. Så om vi ens kommer in och kan ankra är det inte säkert att
vi kan göra besöket och då är det inte någon idé att vi åker till just
Belize eftersom resten av landet egentligen inte är så intressant för oss.
Om detta händer finns chansen att vi istället vänder och åker mot Mexiko
istället. Problemet är bara att många av oss ombord behöver en paus från
sjön och helst skulle vilja ta en paus innan. Ett annat problem är att
toalettpappret börjar ta slut och så även dieseln och på det lilla vi har
kommer vi aldrig klara oss till Mexiko. Det finns helt enkelt en del
dilemman som vi hade önskat få svar på idag men tyvärr får vi vänta i alla
fall tills imorgon innan någon vet vad som kommer att hända. Chansen finns
att vi kommer åka till något annat ställe än Belize och få uppleva något
nytt spännande oupptäckt resmål, precis som förra året när vi helt
plötsligt kom till Lissabon i slutet av resan.

Spänningen är olidlig här ombord och vi är alla trötta på regnvädret uppe
på däck. Vi gör vad vi kan för att roa oss och så gör även kockarna som
skämmer bort oss med allt från chokladbollstårta till hamburgare och
pommes frites. Vi har också haft ett eget ”Projekt Runaway” där vi skapat
mäktiga kreationer av endast svarta plastsäckar och tejp. Det är just
dagar som idag som man uppskattar det lilla, som en macka med svensk
leverpastej och smörgåsgurka.

Kram

inte ett moln så långt ögat kan nå. Skrivet: 1 mars

Det är tur att vår AC ombord han lagas innan vi lämnade Havana, för nu har
vi kommit in i en sjuklig värmebölja. Det kanske inte låter som så mycket
att ha 28 grader i skuggan men när vinden blåser nästan obefintligt och vi
inte ens kan segla längre så känns det nästan som att huden kokar när man
är uppe på vakt på däck. Solen lyser hela tiden och inte ett moln finns
det på himlen, efter klockan 10 är man så varm att man tvingas ta av sig
tröjan och springa runt i bikini resten av vakten. Solkräm, solglasögon
och vatten är ett måste när man går ut.

Igår morse lämnade vi Havana bakom oss och styrde kursen mot Belize som
ligger sydväst om Kuba. Det är rätt skönt att åka vidare nu. Efter nästan
en vecka på Kuba har jag tröttnat på staden och behöver ett nytt äventyr.
Det är sjukt hur bortskämda vi är när det gäller att se och uppleva nya
städer, när vi tröttnat efter sex dagar så åker vi bara vidare till nästa.

Vi fortsätter att arbeta ombord och seglar så gott det går med den lilla
vinden som finns. Sakta men säkert tar vi oss framåt till vår
ankringsplats. Väl i Belize ska vi besöka en maya-by och sova där två
nätter och många planerar att göra en snorklingsutflykt. Det är svårt att
komma i land i Belize. Eftersom det är väldigt långrunt måste vi nämligen
ankra en ganska lång bit från land och ta den lilla motorbåten in
därifrån. Problemet är bara att det ganska ofta går rätt stora vågor och
att man då inte kan köra in till land. Det kommer antagligen bli ganska
mycket chillande ombord på båten helt enkelt, men det är nog ingen som
klagar på det.

Ha det bra så länge!

Kram

Hälsningar från Kräftskivan 27 februari

Det känns som att vi har sett hela Havana nu och utforskat varenda liten
vrå, eller så kanske vi bara inbillar oss det för att vi skulle kunna göra
vad vi egentligen längtat mest till; ligga på stranden. Det är precis vad
vi har gjort hela dagen nämligen vi åkte iväg direkt efter uppställningen
och kom inte tillbaka förrän vid middagen på kvällen. Dagen har varit helt
underbar och trots att vi mest legat i våra solstolar och stekt så har vi
även idag varit med om lite äventyr.

Vädret var inte riktigt så bra som det varit andra dagar men det var ju
ingen risk för att frysa när vi gottade oss på stranden och blev man för
varm var det bara att kyla av sig i de ungefär 2 meter höga vågorna som
slog in mot stranden. Lunchen bestod av en fralla med kasslerskivor i och
friterade potatisskivor till. Något jag kan lova är i alla fall att mat
inte är kubanernas största talang. Då är de bättre på cigarrer och rom kan
jag lova.

På väg till stranden åkte vi med en väldigt trevlig taxichaufför, tyvärr
var inte bilen lika trevlig. Det var en gammal Sovjetisk LADA som
verkade vara nära på att ramla ihop på den skumpiga vägen. På vägen hem
från stranden fick vi istället turen att åka med en gammal turkos/vit
Chevrolet från femtiotalet med Cubansk salsa på högsta volym i högtalarna.
Det dåliga skicket på motorvägen gjorde dock att vi inte riktigt kunde
njuta av åkturen och mest oroade oss för vad vi skulle göra om den
bältes-lösa bilen helt plötsligt krockade med något. Vi kunde tyvärr inte
avgöra riktigt hur fort vi körde heller eftersom hastighetsmätaren var
trasig, men eftersom vi körde på en 90 väg och körde om de flesta bilarna
kan jag lova att det var en nära döden upplevelse när vi kryssade fram
mellan de andra bilarna.

Som tur är, är alla välbehållna och vi sitter nu och smörjer in varandra
med aloe vera aftersun för att kyla våra kräftfärgade kroppar och laddar
för en ny dag imorgon med ännu mera sol och ännu mera bad.

Kram

Un mohito sin alcohol, por favor

Vi är i romens hemland, 1 liter Havana club kostar mindre än 50 svenska
kronor och alkoholförbud har vi hela bunten. Det är inte svårt att bli
lite bitter i ett läge som detta men då är det bara att snabbt ta upp
tanken på hur hemskt ni måste ha det hemma.

Jag har hört att ni har fått vårkänslor där hemma, 2 grader plus alltså.
Tyvärr kan jag inte låta bli att upplysa er om att vi har 30 grader i
skuggan och vindstilla. 30 grader i skuggan betyder att om man vistas
utomhus är det en dålig idé att gå runt i kjol eftersom man svettas så
mycket att låren klibbar ihop och detta i många fall leder till skavsår
mellan låren. Också det kan göra att man låter lite negativ men då tänker
vi bara på er igen och påminner oss själva om att det är på skoltid vi går
runt i sol och värme på storgatan i Havana samtidigt som vi nynnar på
panta mera låten och dricker en iskall Cola.

Det är inte bara dåligt här i Havana... Det som inte är så hemskt som
svett-skavsår och alkoholförbud är till exempel att vi får röka hur många
feta kubanska cigarrer vi vill och får ligga på stranden så gärna vi själv
vill det, på skoltid. Man kan inte ens tänka en negativ tanke när
solkrämen tryter på grund av den starka solen och alla kläder man tar på
sig känns för varma…

Havana är en underbar stad och verkligen inte något man har sett förut,
tyvärr kan jag inte heller nu lägga upp några bilder eftersom endast 2% av
alla kubaner har Internet och det inte existerar något internetcafé i hela
staden. Inte heller i Belize kommer jag kunna lägga upp några bilder
eftersom vi då kommer ligga ankrade utanför staden. Däremot ska jag göra
allt jag kan för att lägga upp en liten sneakpeak på hur vi har haft det
när vi kommer till Mexiko, så se fram emot det! Hoppas nu att ni njuter av
värmen där hemma, ta vara på den lilla ni har så hörs vi av som vanligt.

Den som vill får gärna maila mig på [email protected] det är alltid trevlig
med lite kontakt med civilisationen.

Ha det bra tills nästa inlägg kommer, Kram.

Underbara fettisdagen

Vi släpper aldrig på traditionerna här ombord, är det födelsedag så är det
sötfika, är det söndag är det sötfika och är det fettisdagen så är det
självklart också sötfika, idag; nybakade semlor med hemmagjord mandelmassa
och fluffig vispgrädde i. Vi har helt underbara kockar som aldrig sviker
när det gäller mat och fika, vilket är tur efter som vi äter nästan hela
tiden känns det som.

Förutom fikat fick vi också den mest underbara lunchen, Ceasarsallad med
hemmagjorda krutonger. Det är helt fantastiskt hur mycket de anstränger
sig för att vi ska vara glada och må bra.

Seglingen går toppen, solen lyser och det gungar inte alls mycket. Det är
faktiskt ingen ombord som har spytt ännu på detta sjö-benet vilket är
väldigt otroligt med tanke på alla pizzor de har lagt över relingen innan.

Just nu har vi alla segel satta och går i ungefär 5 knop mot Havanna, lite
snabbare än vi tänkt oss, men inte gör det oss nått antingen blir det
någon extra dag till ankars utanför Havanna eller så får vi göra några
seglingsövningar innan vi kommer fram och med ett väder som det vi har
finns det ingen som har något att klaga på.

Solen lyser, vinden fläktar lite lätt och temperaturen är som en svensk
dag i augusti.

Det finns inget som tar ner stämningen denna underbara Fettisdag.

Kram

Vi är till sjöss!

Äntligen lämnade vi Miami, eller ja ingen hade nog tackat nej och vi hade
fått stanna några dagar men som vi har längtat efter att få sätta segel
igen. När vi hade halat in alla trossar och var på väg ut ifrån Miami
förbi alla kryssningsfartyg som låg förtöjda slog det oss helt plötsligt:
Detta är utsikten från vår skola; palmer, turkost hav och vita stränder.
Hemlängtan som jag haft tidigare på resan och ångesten över att lämna alla
där hemma i två månader var helt borta, no offence, men jag sitter
faktiskt hellre i sol och värme än hemma i slasket som ni gör. Fast det
hade ju vart kul om ni också fått uppleva detta.

Backen (ett ställe på båten) fylldes på ett ögonblick av alla elever som
inte var på vakt och såg nästan ut lite som en turiststrand med alla
solglasögon, ipods och solande människor. Sol-hetsen fortsätter helt
enkelt och trappas nästan upp lite nu när vi är till sjöss, för nu tar ju
solen ännu bättre och man vill ju inte vara blekast på båten. Inte ha
mörka ringar under ögonen för att man är så blek, vilket ni garanterat har
fast ni inte lägger märke till det. Men alla här är lite rödlätt solbrända
på kinder och näsa och d-vitaminet är på topp.

Det jag längtat mest efter är att få sova i min koj när vi är till sjöss,
Det finns inget härligare än att somna in till gungningarna och fort går
det. Men lite pauser i sovandet får man ju ta så att man inte missar fika
eller middag. Jag förstår verkligen bebisar som sover i vaggor, det är
precis som om vaggandet ökar aptiten och man är alltid hungrig fast att
man nyss har ätit.

Nu ska jag snart på vakt från 20-24 och sen är det dags att sova igen.
Hoppas ni överlever trots kylan där hemma.

Kram

I'M IN MIAMI BITCH!


De senaste dagarna har vi mest hållit på att repetera in alla saker som de
flesta av oss hade lyckats glömma. Lite repetition om hur man klättrar
säkert och vilka säkerhetsgrupper man är i, sånt som ni verkligen inte
vill höra om. Så fort som man har haft chansen har dock de flesta dragit
av sig kläderna och lagt sig på däck för att sola så mycket som möjligt.
Hetsen om solbränna har alltså börjat redan efter tre dagar, när vi har
nästan två månader kvar här nere i värmen. Men man vill ju vara snygg på
balen.

Igår kväll fick vi chansen att gå ut en sväng efter middagen och vi styrde
stegen mot det närmaste shoppingcentret och in på Victoria’s Secret.
Självklart kunde inte alla av oss hålla i pengarna i detta paradis av
underkläder och även jag kom ut med en blank rosa-röd randig pappåse.
Efter det gick vi ner mot hamnen och satte oss och tog en smoothie innan
vi gick tillbaka. Jag kan ju nu säga att jag har varit i Miami men jag vet
inte riktigt om jag kan säga hur det är i Miami. Fast det verkar vara en
riktigt fräck stad.

Idag var det vår tur och ha vakt och medan de andra var ute och shoppade
och låg på stranden en stund fick vi vara ombord och vakta skeppet. Fast
det gjorde inte så mycket, Jag och ester kunde roa oss rätt bra ändå. Vi
testade tillexempel vem av oss som var vigast och stod också på däck en
stund och kollade i kikaren på alla partybåtar som åkte förbi för att se
om vi kunde hitta några snyggingar. Men i Miami så är man antingen av
modell större eller så är man en bodybuilder och de flesta på båtarna var
antingen tjejer, kineser eller medelålders söndersolade bodybuilders,
inget att ha helt enkelt.

Vi får helt enkelt hoppas det blir bättre i Havanna som vi sätter kurs mot
imorn när vi lämnar Miami.

Kram

Tidigare inlägg
RSS 2.0