.

Äntligen lämnade vi Miami, eller ja ingen hade nog tackat nej och vi hade
fått stanna några dagar men som vi har längtat efter att få sätta segel
igen. När vi hade halat in alla trossar och var på väg ut ifrån Miami
förbi alla kryssningsfartyg som låg förtöjda slog det oss helt plötsligt:
Detta är utsikten från vår skola; palmer, turkost hav och vita stränder.
Hemlängtan som jag haft tidigare på resan och ångesten över att lämna alla
där hemma i två månader var helt borta, no offence, men jag sitter
faktiskt hellre i sol och värme än hemma i slasket som ni gör. Fast det
hade ju vart kul om ni också fått uppleva detta.

Backen (ett ställe på båten) fylldes på ett ögonblick av alla elever som
inte var på vakt och såg nästan ut lite som en turiststrand med alla
solglasögon, ipods och solande människor. Sol-hetsen fortsätter helt
enkelt och trappas nästan upp lite nu när vi är till sjöss, för nu tar ju
solen ännu bättre och man vill ju inte vara blekast på båten. Inte ha
mörka ringar under ögonen för att man är så blek, vilket ni garanterat har
fast ni inte lägger märke till det. Men alla här är lite rödlätt solbrända
på kinder och näsa och d-vitaminet är på topp.

Det jag längtat mest efter är att få sova i min koj när vi är till sjöss,
Det finns inget härligare än att somna in till gungningarna och fort går
det. Men lite pauser i sovandet får man ju ta så att man inte missar fika
eller middag. Jag förstår verkligen bebisar som sover i vaggor, det är
precis som om vaggandet ökar aptiten och man är alltid hungrig fast att
man nyss har ätit.

Nu ska jag snart på vakt från 20-24 och sen är det dags att sova igen.
Hoppas ni överlever trots kylan där hemma.

Kram