.

När man står på 30 meters höjd över havet och man inte kan se land någon stans, då gäller det att tänka så lite som möjligt.

Tyvärr är nog inte det min starkaste sida. Ungefär en gång varannan minut tänker jag ut ett dödscenario som skulle kunna hända om jag skulle trampa snett eller tappa taget. När det tänkta dödscenariot är klart.. Då tänker jag istället ut hur jag ska ramla eller var jag ska sikta för att ha störst chans att överleva fallet på 30 meter. Det ända man kan göra är väl kanske att sikta på vattnet och försöka landa mjukt, problemet är bara att ofta så ingår det i scenariot att jag knäcker ryggen på ett skot som ligger i vägen för min uttänkta fallväg...

Nu kanske det låter som jag utmanar ödet varje dag när jag klättrar upp i riggen men det är faktiskt inte så farligt som man kan tro. Utan säkerheten hade jag nog aldrig klättrat upp om jag inte kännt mej säker eftersom jag fått ärva höjdrädsla av min pappa, men den är snart borta. Har man tid på sig och bara orkar så kan man nämligen säkra sig med selen hela vägen upp och faktiskt sitta fast hela tiden när man klättrar, hur logiskt det nu låter. Men det är verkligen helt fantastiskt att vara där uppe. En upplevelse man inte bör missa, tänkt dej att med en frisk bris i håret och med solen i ansiktet kunna se 11 sjömil bort, ungefär 21'110 meter, 21 kilometer å jah 2,1mil bortåt. Vilket är en tredjedel av sträckan mellan öckerö och skagen ungefär. Visst var det roligt att klättra även förra resan men hur roligt är det att bara se hav runt omkring sej. Det är en smula mer roande att kolla på oljeplattformar, lastfartyg och stenafärjor och har man tur kanske en och annan liten segelbåt.