.

Mexiko är den första hamnen på resan där det finns något som man skulle
kunna kalla shopping. Innan har vi varit i flera länder där det funnit
marknader av alla möjliga slag och små kinesiska affärer med plast i alla
dess former men inget av det har varit värt att kalla shopping. Det har ju
varit väldigt ekonomiskt att inte kunna shoppa loss men eftersom shopping
är ett av mina största intressen var det som himmelriket när vi i veckan
kom till ett mall som heter Liverpool och ligger mellan Merida och
Progreso.

Vi hade planerat resan till Liverpool redan dagen innan och lämnade båten
precis efter uppställningen på morgonen. Detta gjorde att när klockan var
halv tio stod vi utanför dörrarna på shoppingcentret med plånböckerna i
högsta hugg. Problemet var då bara att butikerna inte öppnade förrän
klockan elva. Vi hade då alltså en och en halv timme att fördriva och vad
gör man då om inte att gå och sätta i restaurangen. Väl där fick vi en
underbar överraskning av att det serverades brunch. Nästa överraskning som
gjorde det hela ännu bättre var att priset var 122 peso. Vilket i svenska
kronor är ungefär 65 kronor. Vad vi sedan fick vad att tisdag till
fredag var priset 122 peso för två personer. Vi åt alltså en brunch för 30
kronor per person ungefär. Det var en helt gudomlig frukost med en massa
olika frukt, amerikanska pannkakor, yoghurt, juicer och det bästa av allt,
tacos av alla dess former. Efter en och en halv timmes konstant ätande i
stort sett sprang vi in och började finkamma varuhusets sortiment. Det
sjukaste av allt med centret var att mitt i fanns en stor isrink där
konståkare tränade under tiden vi gick runt och shoppade.

Flera av oss gick därifrån med stora shoppingkassar och med mycket glada
miner. Eftermiddagen spenderades i hängmattor på stranden, tyvärr var inte
vattnet så fräscht så det blev inget bad. Senare gick vi och mötte upp
resten av vakten och gick ut för att äta middag tillsammans.

Jag gillar verkligen Mexiko det är väldigt trevliga människor och alldeles
lagom mycket turister. Värmen är fantastisk på gränsen att bli för mycket
men ändå väldigt fantastisk och maten är helt klart ätbar. Vem skulle inte
kunna leva på tacos liksom. Så om ni möter resten av klassen utan mej på
Landvetter den 14 april vet ni vart ni har mej.

Kram